- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
54

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Staffan Hallström. Av Oscar Reutersvärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Oscar Reutersvärd

koreografiens värld; han uppsökte en
balettskola där han i flera målningar lyckades
fånga dansande gestalters uttrycksrörelser,
däribland två studier av Gunilla Gadd i
pose, båda förstörda. Han började nu också
de två stora kompositionerna Adam och Eva
och Arkebuseringen. Den förstnämnda var
ett experiment med ett bibliskt motiv,
valt mest av praktiska skäl. Konstnären
hade länge umgåtts med planer att måla
en dubbelakt och mannen och kvinnan med
äpplet i syndafallet tycktes honom erbjuda
en verkningsfull figurkombination. Ett
tidigare intresse för Rubens kopia av Titians
Adam och Eva var en bidragande orsak till
detta ganska otidsenliga ämnesval.
Arke-buseringens tillkomsthistoria är mer
komplicerad. Den grundade sig på en allmän bild,
som konstnären länge burit på, en
gruppering av huvuden som arkitektoniskt
tornade upp sig till ett helt, förmodligen en
reminiscens av studiet av Goyas Le
pé-lerinage. Under arbetets gång, i en rad
teckningar och utkast i olja, tog
kompositionen upprepade gånger ny form och
förvandlades omsider till en arkebuseringsscen.

Till den nyss antydda kretsen kring
Evert Lundquist hörde förutom Staffan
Hallström, Sixten Lundbohm och Roland
Kempe också Olle Nyman. Denne var sedan
sin födsel bosatt på den konstnärshistoriskt
anrika Saltsjö-Duvnäs’ gård utanför
Stockholm, en gång samlingspunkt för
Strindbergs och Zorns umgänge. 1943 flyttade
Lundquist ut till Nyman och tog in i
gamla, »övre» gården. Följande år lämnade
Hallström Stockholm och förenade sig med
Lundquist och Nyman där ute.

Här tog han på allvar itu med Adam och
Evamotivet, fullbordade flera mindre
utkast samt dessutom en version i stort
format, senare »söndermålad» och förstörd
liksom det mesta som tillkom nu. Han
återupptog också Arkebuseringen och
fullbordade en mindre grisaille samt en stor
fattning i relativt asketiska färger. I allmänhet

fördjupade han sig under denna episod i
koloristiska övningar och bland resultaten
bör nämnas ett märkligt stilleben med
äpplen på en blå soffa.

Han lämnade 1945 sina målarkolleger och
återvände till Stockholm. Hittills hade han
efterlevat de Lundquistska buden,
undvikit att figurera i offentliga sammanhang,
avvisat förslag att delta på utställningar
och i fullständig avskildhet koncentrerat
sig på sitt arbete. För två år sedan bröt han
sin tystnad med en separatutställning på
Konstnärshuset. Han kände sig ingalunda
mogen för att visa sitt måleri men hans
beslut dikterades av ekonomiska
svårigheter. Han gick följaktligen med oro till
verket. Han valde ut ett mycket begränsat
antal målningar ur sin produktion samt
teckningar och vernissagen ägde rum den
27 oktober 1946. Kritiken stod villrådig
inför denne fullständigt okände,
trettiotvåårige konstnär men den enades om hans
expansiva och högst personliga
strävanden. Liksom allt klander uteblev höjdes
inte heller några lovsånger över denna debut.

Man intog en avvaktande hållning med
spända förväntningar, vilket för en ung
förmåga som ännu förlitar sig på framtiden,
är liktydigt med framgång. Ty Staffan
Hallström räknar alltjämt sitt pågående
arbete som bara en förberedelse till något
kommande. Han drömmer alltjämt om att
i en framtid kunna ge sig i kast med
monumentala uppgifter, omfattande
kompositioner med människoframställningar. Han
är medveten om att han ännu inte är vuxen
de stora ytorna; när han försöksvis prövat
ökade format har han funnit att hans
målningar förlorat de små dukarnas intensitet.
Han fortsätter med karakteristisk
envetenhet sitt arbete. Med giftermålet 1944 med
Gunilla Gadd har följt ett lyckosamt skede
i hans konstnärsskap och i hennes sällskap
har han de sista åren företagit
betydelsefulla studieresor till södern. För närvarande
har han slagit sig ned på Sicilien för att måla.

54

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free