- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
70

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gustaf II Adolf i det samtida jesuitdramat. Av Folke Dahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Folke Dahl

hetsmaterial komma inför läsarnas ögon,
och såväl protestanter som katoliker hade
sina egna språkrör. Det säger sig självt att
inom Tysklands gränser funnos både
proka-tolsk-imperialistiska och protestantiska
organ. I övriga länder däremot fanns
undantagslöst endast den ena eller den andra
typen representerad. Sålunda var den
italienska pressen och den spanska, både i
hemlandet och i Spanska Nederländerna
(ungefär nuvarande Belgien) prokatolsk,
under det att tidningarna i Amsterdam
m. fl. holländska städer och i London
intogo en rakt motsatt ståndpunkt.

En modern läsare, som icke är fackman,
finner säkerligen flertalet av dessa
tidningar ganska ointressanta med sina
ständiga, opersonliga krigsnyheter och
meddelanden om sändebuds färder från stad
till stad, en och annan naturkatastrof,
pestepidemiers härjningar och till
hamnstäder inkomna fartygs laster. En stads
tidningar utgöra emellertid ett strålande
undantag, nämligen Londons.

Redan under Gustaf Adolfs krig på
1620-talet hade de engelska redaktörernas ögon
varit oavlåtligt fästade på den svenske
kungen, men i och med hans landstigning
på tysk jord i juni 1630 blir han för dem
den allt överskuggande centralfiguren i det
drama, som utspelas på kontinenten. I
nummer efter nummer kunde den engelske
läsaren följa Gustaf Adolf, den
protestantiska lärans hjältemodige försvarare, och
hans truppers framgångar. Motgångarna
voro ju ej stora, och förvisso blevo de ej
större i de engelska tidningarna. Men här
är det inte längre fråga om knapphändiga
och opersonliga krigsnyheter. Gång på
gång återfinnas detaljrika skildringar av
kungens person, hans klädsel, hans sätt
att föra sig såväl i stridens hetta som
under tennisspelet, vid konferensbordet eller
vid mottagandet av furstliga personer och
sändebud. Vi kunna läsa om hans samtal,
återgivna ord för ord, med tillfångatagna

motståndare, befäl såväl som meniga
soldater. Våra moderna tidningars
specialreportage från t. ex. fältmarskalk
Mont-gomerys eller Hitlers högkvarter äro ej
mera levande än dessa nu mer än
trehundraåriga berättelser.

Men i de engelska tidningarna från åren
1631 och 1632 — endast de båda
bokhandlarna Nathaniel Butter och Nicholas Bourne
i London hade tillstånd att gemensamt
utgiva sådana — och vilka vanligen trycktes
med ungefär ett nummer i veckan möta
vi även en annan Gustaf Adolf,
jesuiternas Gustaf Adolf, den katolska
kyrkans ärkefiende, den fege våldsmannen
från Norden. Men hur skall man förklara
att dessa båda Gustaf Adolfgestalter
förekomma samtidigt i en protestantisk tidning?
Var den ej helhjärtat protestantisk utan
tilläts den katolska propagandans locktoner
att ibland komma till synes i spalterna?
Förvisso var så ej fallet. Men genom den
ironiska eller polemiska formulering, vilken
en från katolsk sida emanerande
nyhetsrapport fick, och genom tillägg av endast
ett par kortfattade rader kommentarer,
kunde den ursprungligen avsedda effekten
neutraliseras och resultatet bliva det rakt
motsatta emot det önskade. Och detta är
just vad jesuiterna i Tyskland fingo erfara
mer än en gång i den engelska pressen.

Till de tidigare här nämnda
propagandametoderna hade jesuiterna lagt ytterligare
en, nämligen det politiska skådespelet,
beträffande vilket vi äga ganska rika
upplysningar. På en punkt äro vi emellertid
med avseende på dessa skådespel mycket
illa lottade såsom vår främste expert på
området, Riksbibliotekarien O.
Wieselgren, vänligen framhållit för mig. Vi sakna
nämligen helt redogörelser författade av
en åskådare. Under forskningar i den
engelska pressens äldsta historia har jag
emellertid funnit två sådana, vilka kunna
vara av visst intresse att taga del av.

Den första av dessa omnämnes på titel-

70

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free