- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
74

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Gustaf II Adolf i det samtida jesuitdramat. Av Folke Dahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Folke Dahl

vilka medelst höga tillrop eggade dem till -"
tapper het. Svenske konungen gav sina
soldater order om anfall och dessa störtade
emot fienden och drevo honom inom ett
ögonblick på flykten. En del av åskådarna
förmådde emellertid Tilly att ånyo samla
sina soldater och gå till anfall mot de
svenska trupperna. Men denna gång gick
det än värre för Tilly och hans män.
Åskådarna bara gapade av förvåning över denna
andra och mera fullständiga seger.
Svenskarna togo Tilly själv till fånga och bundo
honom, varefter de buro honom in i staden
ända fram till hans faders hus där de mot
en liten lösensumma åter gåvo honom fri.
Men följande dag kommo ett par präster
till skolan och sågo till att svenskarna, så
många de kunde känna igen, fingo
ordentligt smaka riset. En del fick så mycket att
de inte kunde sitta på flera dagar och detta
trots att de med många och fagra löften
blivit lockade att deltaga i striderna.
Särskilt illa behandlad blev den som burit
svenskarnas standar. Han är son till
stadsdomaren och har själv skrivit hit om
händelsen. Just ett snyggt sätt att belöna
tapperhet. Gustaf Adolf klarade sig genom
att rymma från staden.»

I det tidigare här omnämnda arbetet av
Lungwitz finnes även detta spel skildrat
(tredje delen, andra boken, sid. 249—50),
och de båda texterna visa klart att de bygga
på samma källuppgift, således brevet från
sonen till domaren i Cham. Men det finnes
även nämnt på ett tredje ställe.

I staden Chams krönikebok, i vilken
märkligare händelser i stadens historia
upptecknades år från år, återfinnes
följande anteckning vid pingsten 1632: »Detta
år skedde det s. k. miraklet i Cham.» Jos.
Lukas, som i sin skildring av staden Chams
historia återgivit valda delar av
krönikeboken hade emellertid ej kunnat finna vad
som låg bakom denna anteckning, men det

förefaller mig mycket sannolikt att det är
den här skildrade episoden som åsyftas.
Anteckningen kan dock knappast ha gjorts
under 1632, ty det var först händelserna
under 1633, som motiverade ordet
»mirakels» användande. Det året närmade sig
nämligen såväl de svenska som de
kejserliga härarna Cham, och man tvekade
länge där, vilken sida man skulle ansluta
sig till. Beslutet måste ha varit synnerligen
svårt att fatta då flertalet rådsherrar voro
protestanter, under det att många borgare
och övervägande delen av prästerskapet
voro katoliker. Det förhållandevis stora
antalet katoliker i Cham var ett resultat
av den intensiva propaganda, som under
hela 1620-talet bedrivits av jesuiterna där.
Till slut beslöt man sig emellertid för att
öppna portarna för svenskarna och
emottaga en besättning. Kort därefter nådde
Wallensteins armé fram till staden och
började belägra den och dess ganska fåtaliga
svenska trupper. Men plötsligt, utan
någon för invånarna i Cham skönjbar orsak,
hävdes belägringen, och den kejserliga
hären tågade bort. Chamborna kunde ju ej
veta att händelser på andra
krigsskådeplatser och vissa svenska
truppförflyttningar på från dem ganska långt avlägsna
orter tvingade Wallenstein till denna
reträtt. Staden hade sålunda under loppet av
endast ett år förskonats från två
belägringar som kunnat resultera i fasansfulla
skövlingar eller allt ödeläggande bränder.
Och detta genom att man fattat beslut i
överensstämmelse med utgången av
skolpojkarnas krigslek i vilken mot all
förmodan och mot stadens talrika katolska
invånares heta önskningar 50 besegrat 150.
Detta faktum, eller för att citera Lungwitz
»grosses Omen und Vorbote des Grafen von
Tylli untergangs», torde mer än väl ha räckt
till att upphöja pojkarnas krigslek till
rang, heder och värdighet av MIRAKEL.

74

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free