Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Alfabetets uppkomst. Av Oscar Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Löfgren
H i ttitisk liieroglyfinskrift fr ån
Karkemisch (g årh. f. Kr.).
Hrozny, op. cit.
Medan siffrorna och papperet kommit
till oss från den avlägsnare Orienten —
siffrorna från Indien och papperet från
Kina, båda genom arabernas förmedling —
kan alfabetets ursprung sökas på närmare
håll: inom det område vid Medelhavets
östra ända som med rätta kan kallas
civilisationens vagga, och som under
årtusenden var mänsklighetens andliga och
politiska kraftcentrum. Över den landbrygga
som under namn av Syrien och Palestina
förbinder Gamla världens tre kontinenter
ha sedan urminnes tider folkvågorna sköljt.
Från Kaukasusområdet i norr och från
Arabien i söder ha primitiva stammar och
folk satt sig i rörelse, drivna av
trångboddhet eller äventyrslusta, för att skaffa sig
bättre och bördigare boplatser.
Bland de från norr kommande folken
äro hittiterna det viktigaste. Liksom de
senare uppträdande hurriterna, om vilka
vi äro avsevärt sämre underrättade, har
detta folk dominerats av indoeuropéer, som
påtryckt de hittitiska dialekterna sin
prägel. Man anser sig numera rentav kunna
kalla hittitiskan ett indoeuropeiskt språk.
Om hittiternas historia ha vi nu tämligen
god kännedom tack vare tysken Wincklers
utgrävningar på platsen för huvudstaden
Chattusas i hjärtat av Mindre Asien, det
nuvarande Boghazköy, varvid man
påträffade det hittitiska riksarkivet i kilskrift.
Från sin bosättning här kort efter 2000
f. Kr. fram till omkring 1200 ha hittiterna
utvecklat en ingalunda föraktlig kultur.
Vid sistnämnda tidpunkt har deras välde
plötsligt slagits i spillror och småningom
fallit i glömska så när som på det i bibeln
bevarade namnet »hetiter, Hets barn».
Under första årtusendet f. Kr. funnos ännu
några smärre »hittitiska» statsbildningar i
området mellan Mindre Asien och
Mesopotamien, den mest kända i Karkemisch vid
Eufrat. Här har man utvecklat ett inhemskt
skriftsystem av stor dekorativ skönhet,
de s. k. hittitiska hieroglyferna, som i slutet
av 1930-talet dechiffrerades av den tjeckiske
orientalisten Bedrich Hrozny.
Av långt större varaktighet och kulturell
betydelse blevo semiternas insatser i Främre
Orienten. Redan omkring mitten av
2000-talet f. Kr. skapade Sargon av Ackad i
Mesopotamien den första semitiska staten
av större omfång, i kontrast mot
sumerernas tidigare smärre stadsstater. På
1700-talet grundades det fornbabyloniska riket
av Hammurabi, som också gav det sin
berömda lagsamling. Assurbanipal på
600-talet intar en särställning i den långa raden
av assyriska krigarkonungar, tack vare sitt
intresse för litteratur. Hans återfunna
väldiga bibliotek av kilskriftstavlor har till
vår tid förmedlat en ovärderlig kunskap om
den tidigare babylonisk-assyriska
litteraturen. Lägger man därtill storstaden
Babylons skapelse genom Nebukadnessar, så
torde semiternas betydelse som statsbildare
och kulturbärare stå ganska klar.
Ändock är det på det religiösa området
som den semitiska Orienten utövat sitt
mest djupgående och varaktiga inflytande.
Den höjdsträckning, som går längs Medel-
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
