Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra häftet
- Alfabetets uppkomst. Av Oscar Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alfabetets uppkomst
skilt om det gällde en helig eller officiell
sådan. De indoeuropeiska språken kunna
på intet vis undvara vokaltecken. Man
behöver bara tänka på sådana ord som bestå
bara av en vokal, och som då aldrig skulle
kunna skrivas, eller vilken tvetydighet som
skulle uppstå, om konsonantgruppen br
skulle skrivas för bar, bur, bår, bär, bör,
barr, borr, bara, bära, böra, barra, borra,
bra, bry o. s. v. Grekerna lyckades på ett
genialt sätt utnyttja överflödiga ljud i det
semitiska alfabetet såsom vokaltecken. Av
de semitiska strupljuden, laryngalerna, fick
sålunda Alef, motsvarigheten till tyskans
»Knack-Laut», värdet a, Het, motsvarande
tyskt ach-Laut, fick värdet e, och Ajin,
det egenartade semitiska pressljudet, fick
ljudvärdet o. Denna grekernas insats har
bildat epok i alfabetets utveckling, och
först den har skänkt alfabetet dess
universella användbarhet utanför den semitiska
sfären.
*
Det alfabet som fenicierna lärde grekerna
omkring ettusen år före Kr. är icke identiskt
med vad vi bruka kalla »det hebreiska
alfabetet», men som rättare bör benämnas
»kvadratskriften». Denna är betydligt yngre
och närmast avsedd för arameiskans behov.
Det är i det ursprungligare fornhebreiska
eller kananeiska alfabetet med dess från
kvadratskriften starkt avvikande former
vi ha förebilden till den grekiska
bokstavsskriften.
Sakta men säkert har forskningen
arbetat sig tillbaka i tiden mot det kananeiska
alfabetets begynnelse. Länge utgjordes dess
äldsta minnesmärke av Mescha-stenen.
Denna stammar från omkr. 840 f. Kr. och är
en minnessten, som den moabitiske
konungen Mescha upprest med anledning av
hans strider mot Israels konung Omri.
Stenen påträffades år 1868 av den tyske
missionären Klein i ruinerna av Diban
öster om Döda havet. Efter en dragkamp
mellan fransmän och tyskar hamnade
stenen i Louvremuseet i Paris, tyvärr i svårt
skadat skick. De obildade beduinerna av
stammen Beni Hamide misstänkte
nämligen att den begärliga stenen innehöll någon
dold skatt, och sprängde den därför genom
upphettning och avkylning. Lyckligtvis
hade man redan tagit ett avtryck av texten.
Meschastenens bokstavsformer ansågos
länge representera alfabetets äldsta
stadium.
*
År 1916, mitt under det första
världskriget, kom diskussionen om alfabetets
ursprung in i nya spår genom
Sinai-inskrif-tema. Redan 1905 hade Sir Flinders Petrie
på Sinaihalvön grävt ut ruinerna av ett
åt gudinnan Hathor, »turkosdrottningen»,
helgat tempel. Jämte vanliga
hieroglyf-texter av dålig kvalitet påträffades ett
antal korta och klumpigt utförda inskrifter
på ett okänt alfabet. Nu lanserade den
engelske egyptologen Gardiner tesen, att
man här skulle ha urtypen för alfabetet.
Tecknens begränsade antal talar onekligen
för en alfabetisk skrift. Tanken att Sinai,
där Mose sedermera mottog den gudomliga
lagens tavlor av Jahve, också skulle ha
skänkt mänskligheten en ny och
ändamålsenligare skrift, är lockande. Ur kronologisk
synpunkt möter intet absolut hinder, då
texterna med säkerhet härstamma från
förra hälften av iooo-talet.
Den lärde och fantasirike tyske semitisten
Grimme ägnade stor iver och möda åt
studiet av texterna, men hans
uppseendeväckande tolkningar ha inte vunnit allmän
tilltro. Enligt Grimme ha inskrifterna
utförts av hebreiska arbetare kort före
israeliternas uttåg ur Egypten. I en inskrift
trodde sig Grimme återfinna namnet på
bibelns Mose, utvidgat med drottning
Hatschepsus namn. Denna skulle alltså
motsvara »faraos dotter» i den bibliska
berättelsen. De flesta semitister torde nu-
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1949/0097.html
