- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
108

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur minnet. Situationsbilder kring »Stockholmsbibliofilen C. M. C.» Av Yngve Ekström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yngve Ekström,

het att snatta ur hotellkökets magnifika
förråder. Särskilt var det de stora bleckkärlen,
bräddfyllda med vaniljglass, som utgjorde
den största frestelsen. — Nu stod jag här och
ackorderade med mitt samvete. Klockan
fattades bara ett par minuter i nio,
»inringnings-timmen». Skulle jag våga låta min högra labb
—• den var ju dock i motsats till de flesta av
kamraternas ganska rentvättad — dyka ner
genom de skramlande isbitarna i glassdosan?
Det var ju inte många sekunder kvar; när det

ringer, är det för sent!–-jo, jag tror

jag vågar! Men just som jag skulle ta steget
bort från samvetets STOPP, kände jag en
hand på min axel. »Vet du, om Hjalmar har
gått upp; — eller har han kanske inte kommit
ännu?» Frågan framställdes av min just
anländande klasskamrats pappa, grosshandlaren
Carl Magnus Carlander. Om honom hade
jag hört så mycket berättas i mitt
föräldrahem. Märkvärdigt nog hade min pappa just
föregående dag berättat för mig om honom;
han var liksom min fader bokvän, brukade
kallas »Bibliofilen C. M. C.»,1 och stod just i
dessa dagar i färd med att för sina
bokälskan-de vänner anordna en kulturhistorisk middag
i sin bostad, en sjurumsvåning belägen
Drottninggatan 67 å »fjärde våningen»2. Innan jag
hann svara, ringde det, och jag fick »sätta
fart på trumpinnarna», som magister
Ytter-bom brukade säga. Hack i häl efter mig i
trappan kom Hjalmar. Han hade av sin pappa
hunnit få detta besked: »Du får laga att
komma hem omedelbart efter skolans slut för
att hjälpa till med att bära hem sakerna, som
vi ska ha till Cajsa Warg-middagen, och som
jag fått löfte att låna av doktor Artur
Hazelius3. De ska hämtas i Nordiska Museets pa-

1 C. M. Carlander kallades på 1880-talet av
stockholmarna allmänt »Bibliofilen C.M.C.» — Det var först
långt senare, som man för att icke förväxla honom
med den kände boksamlaren Carl Martin Collin,
vanligen »Lundabibliofilen C.M.C.» kallad, började
benämna Carlander »Stockholmsbibliofilen C.M.C.»

2 I Stockholm brukade man på 80-talet — liksom
man gör än idag — benämna en våning, belägen 4 tr.
upp »fjärde våningen». Så är bruket även i Danmark,
men i våra sydligaste fordom danska provinser kallar
man märkvärdigt nog sådan våning »femte våningen».
— Carlander erlade år 1885 för sin rymliga
sjurumsvåning, vari matsalen upptog en golvyta av 8r/j X 6
meter, belägen vid en av Stockholms huvudgator, en
årshyra av 1140 kronor.

3 Bruket att vid samtal med barn titulera alla
äldre »tante» och »farbror» var ej på 1880-talet så vitt
utbrett som i våra dagar. Carlander sade alltid, när
han talade till oss barn om sina vänner eller om våra
lärare, deras titel, t. ex. »Doktor Hazelius», »Bibliote-

viljonger. Fråga vaktmästarn, om det är i
södra eller norra paviljongen! Du kan ju höra
med din kamrat, om han har lust att gå med
och hjälpa till att bära.»

När sista lektionstimmen i det åt
gårdssidan belägna klassrummet kl. 1.45 var
avslutad, samlades eleverna i den åt Wattugränd
vettande s. k. »Stora Salen», där magister
Ytterbom — någon gång ersatt av en av
»fröknarna» — läste en psalmvers. Vanligen
lästes Psalm 424:6 »Ack! Låter oss lofva och
bedja vår Gud, När stunderna vexla och
skrida; — —- —» De gossar, som tillhörde
mosaisk trosbekännelse, voro befriade från
att närvara och kunde sålunda helt obemärkt
smita redan i tamburen. Vi hade kanske
aldrig reflekterat över detta, om det även på
morgnarna tillgått på samma sätt. Men
morgonbön förrättades icke gemensamt, utan
klassvis. Då lästes vanligen Psalm 424:1 »Den

signade dag, som vi nu här se–-» (den

sjöngs aldrig, vad jag kan påminna mig!).
Så fort den lilla andakten avslutats, fick den
elev, som satt ytterst på främsta bänken, gå
och öppna klassdörren för de utanför
väntande judiska eleverna. Min klasskamrat Ernst
Nachmanson var dock ständigt med om såväl
morgon- som middagsandakten. Senare i livet
ha vi korresponderat angående förhållandena
i magister Klas Erie Ytterboms skola, som
han menade var »ett efter tidsförhållandena
ypperligt förberedande läroverk».

I minnets skattegömma bevarar jag
situationsbilderna från den dag, då jag första
gången besökte det Carlanderska hemmet,
där jag alltsedan dess flera år framåt så gott
som regelbundet varannan dag var gäst; det
vill säga alla de dagar under skolterminen,
då Hjalmar icke gästade mitt hem. — Hur
väl minns jag inte, när jag i hans sällskap
sprang Wattugränd fram mot stentrappan,
som leder upp till Klara kyrkogård! På översta
avsatsen (åt norra sidan) satt den gamla
snälla bakelsegumman och sålde gotter;
särskilt påminner jag mig de smetiga 4-öres
flottmunkarna, — barnens mammors
förskräckelse! — och »fresteklasarna», stora
druvklas-formade 6-öresgotter av choklad med
vanilj-krämfyllning. När vi passerade gummans båda
gottiskorgar, berättade Hjalmar för mig om

karien Eichhorn», — likaså »Magister Ytterbom»,
»fröken i din klass» o. s. v. — Om han den gången
hade sagt »farbror Hazelius» till oss, och vi skulle
berättat detta för våra föräldrar, hade dessa säkerligen
börjat misstänka, att vi blivit utsatta för grov drift!

108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free