Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur minnet. Situationsbilder kring »Stockholmsbibliofilen C. M. C.» Av Yngve Ekström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U r m i n net
orsaken till, att både hans och min pappa,
likaså Ernst Nachmansons pappa,
grosshandlaren, och Nisse Strandbergs pappa,
»Posttidningens Palle», brukade komma och resonera
med »bakelsegumman på klaratrappan». Det
var inte uteslutande för att köpa gotter och
bjuda pojkarna på under deras fritidsraster.
Fastän — nog hände det ibland, att »Gubben
Nack», Ernsts snälle och välmenande pappa,
köpte hela innehållet i båda korgarna och
fördelade det bland oss pojkar; jag skall
aldrig glömma gubbens strålande vänliga
ögon, då de möttes av gummans tacksamma
och av våra förtjusta blickar! Men den
egentliga orsaken menade Hjalmar vara den, att
gumman hade att berätta så många minnen
från svunna dagar, då de gamla
40-talsherrar-na promenerade kring Klarakvarteren.
Hjalmars pappa var särskilt intresserad av vad
gumman berättade om hans faders syssling,
den lärde stockholmsläkaren, assessor
Kristoffer Carlander, vilken av stockholmarna
nämndes med den besynnerliga hederstiteln
»Död-doktorn». På 30- och 40-talet hade denne
Sveriges skickligaste farsotsläkare haft
överinseendet över Rikets
vaccinations-inrättning.4 Av hänsyn till mindre bemedlade
kollegor åtog han sig icke någon enskild praktik
annat än vid de tillfällen, då läkare eller sjuka
anmodade honom att i mycket svåra fall
biträda såsom rådgivare. När han i slutet av
40-talet (det var ett av hans sista levnadsår)
förlorade synförmågan, hade hans
ämbetsbröder ej längre någon att vädja till. De hade
förlorat »sin högsta instans», blev det betygat.
Under promenaden till Nordiska Museet
hade jag genom Hjalmars berättelser blivit
insatt i rätt så mycket rörande släkten
Carlander; inte bara om »Död-doktorn» och den
med C. M. C. befryndade göteborgska
köpmanssläkten (redan då som mecenatsläkt
välkänd) utan även om de förberedelser, man
var i farten med att vidtaga för den sedan
flera månader av huvudstadens bibliofiler
med spänning motsedda Caj sa Wargmiddagen.
När vi en stund senare anlänt till
museipavil-jongerna, belägna Drottninggatan 71 A och
71 C på ömse sidor om Norra Latinläroverkets
huvudentré, underrättade oss museets vakt-
4 Under sina sista levnadsår brukade »Död-doktorn»
vackra vårkvällar träffas å Clara Vestra Kyrkogata,
mitt emot »Inrättningen», just på den plats, där
bakelsegummans gottiskorgar voro placerade. Vanligtvis
satt han då på en medförd stol, vänd mot den
sjunkande solen, omgiven av sitt »gratiskonsulterande klientel».
C. M. Carlander.
Fotografiet taget på dagen för Cajsa
W argmiddagen.
mästare, att vi kunde hämta de utlovade
sa-na i magasineringslokalerna, överst i det stora
femvåningshuset Drottninggatan 79. •—• Det
var nog väl, att våra »trumpinnar» inte hunnit
mer än nioårsåldern, när vi, fullastade med
mobilier och betjäntkläder från gustavianska
tiden, sprungo 4 höga och långa trappor upp
och ned, än i 79-an i Drottninggatsbacken,
än i 67-an i hörnet av Appelbergsgatan, tills
äntligen allt blivit placerat i det Carlanderska
hemmet, där ett par dagar senare den
kulturhistoriska middagen gick av stapeln i
våningens mittrum, matsalen.
Den i enlighet med Cajsa Wargs bekanta,
år 1755 utgivna kokbok: »Hjelpreda i
hushållningen för unga fruentimber» komponerade
och tillagade middagen serverades den 9 Maj
1885 för de 14 vänner av bokkonst och
kokkonst, vilkas »konstnärligt förfalskade»
namnteckningar placerats runt matsalsbordet. Allt
var i minsta detalj stiltroget. i88o-talsgom-
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
