Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- Ur minnet. Situationsbilder kring »Stockholmsbibliofilen C. M. C.» Av Yngve Ekström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur minnet
Härmed avslutades definitivt
korrespondensen mellan de båda bibliofilerna, den lite-
rate och den illiterate!
* *
*
Några år före C. M. Carlanders anno 1911
inträffade död mötte jag honom i
Drottning-gatsbacken på väg till sitt »ensamma
hemvist», Drottninggatan 97, där det reducerade
bibliotekets många vackra band måste trängas
i dubbla led för att få plats på de längs
våningens alla väggar från golv till tak ställda
bokh3’llorna. Det var vemodigt att höra den
gamle bok- och exlibris-samlaren besvara mina
frågor angående hans familjeförhållanden. Jag
visste ju, att Hjalmar i slutet av 90-talet
emigrerat till U.S.A., men jag blev både
förvånad och bestört över meddelandet, att
varken hans fader eller någon av hans närmaste
sedan dess hört av honom.
Halftannat decennium senare — jag vill
minnas det var 1922 — satt jag hemma hos
den skånske bibliofilen Carl Martin Collin,
»Lundabibliofilen C. M. C.», i det förnäma
privatbibliotek, som han samlat i det gamla
borgarhuset vid Tomegapsgatan i Lund. Jag
tyckte, att jag nästan kände mig som en
examinerad skolpojke, när jag satt där framför
den gamle boksamlaren, som aldrig tröttnade
på att utfråga mig om allt vad jag kände till
om »Stockholmsbibliofilen C. M. C.». Han
lyssnade så road, när jag berättade om, hur jag
som barn tillsammans med Carlanders son
Hjalmar sprang och lekte i den stora
sjurumsvåningen, medan vi då och då av pappa Carl
Magnus själv, som satt och arbetade vid
skrivbordet i rummet bredvid »biblioteket»,
fingo hjälp med att plocka fram än någon
foliant, inneslutande omsorgsfullt ordnade
och registrerade klipp från tidningar och
tidskrifter, än någon liten läckert inbunden bok,
å vars pärm överst på insidans vänstra kant
var klistrat ägarens, och på högra kanten
bokbindarens exlibris. Collin påpekade för
mig, att det nog icke funnits någon svensk,
som i högre grad än Carlander nitälskat för
att bland bokvänner sprida kännedom om
vad exlibris är och hur det skall framkomma.
Det är inte blott för att tillkännage ägarens
namn, — brukade Carlander städse
framhålla —, utan också och framför allt för att
ånge något väsentligt av hans personlighet
och karaktär. Sitt eget exlibris har han
sålunda beskrivit: »En skälmsk putti, hållande
i famnen en halvöppen foliant med
bokägarens namn på frampärmens insida. Lätt
tecknade molntappar som bakgrund.»
Sedan Carl Martin Collin från sin
»dyrgripbokhylla» tagit fram sitt sista förvärv: C. M.
Carlanders eget exemplar av hans för svenska
biblioteksmän så betydelsefulla bokverk
Svenska Bibliotek och Exlibris, upplyste han
mig om, att han förgäves sökt få några
närmare upplysningar om stockholmsbibliofilen
C. M. C., vilken å första delen av det i 5
halvfranska band bundna bokverket gjort
följande egenhändiga anteckning:
Me, poor man, my library
was dukedom large enough.
(Shakespeare.)
Ill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1949/0133.html
