Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Ur minnet. Situationsbilder kring »Stockholmsbibliofilen C. M. C.» Av Yngve Ekström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yngve Ekström,
skola, den kulturhistoriska
hembygdsförfattaren Theodor Tufvesson, som ur sina
»sekretärer och kistelädikor» förmått plocka fram så
mycket värdefullt av både prosa och poesi,
som ofta har mer än provinslyrisk räckvidd.
Samtalet kom att röra sig om den skånska
ungdomens »glyttakalaser», och som en
jämförelse med dem berättade jag för honom om
min barndoms »klasskamrat-bjudningar».
De flesta av mina klasskamrater voro
bjudna hem på min födelsedag, liksom mina bröder
hade sina kamrater bjudna på sina respektive
födelsedagar. Härav blev en följd, att vi barn
nästan alltid voro bort bjudna, än till den
enes, än till den andres av våra klasskamraters
födelsedagar. ■— Min skildring av, hur ett
sådant födelsedagskalas gick till i det
carlan-derska hemmet, intresserade särskilt
hembygdsforskaren från Tomelilla. Med de
inpass, han här och var gjorde under min
skildrings fortskridande, skall jag här nedan söka
rekapitulera den.
Trakteringen vid dessa årligen
återkommande fester var nästan likartad i alla
föräldrahemmen. Den gentilaste lägenheten var
väl den, som Ernst von Döbeln inbjöd till,
ty hans pappa, marinläkaren (med fru och
barn och systrar) bebodde östra
riddarhusflygeln (närmast Wasabron). Därnäst kom
nog det Carlanderska hemmet, vilket dock
1886 vida överträffades av det Strandbergska,
då »Postgummans Pålle» flyttade penaterna
(och med dem alla de stora släktporträtten
av fäderna och bröderna Talis Qualis och
Operans »Stor-Olle») från den trånga våningen
Malmskillnadsgatan 11 till Brunkebergstorg 2,
det s. k. »Brunkebergshotell», där (förutom
pappa Pålle) general Rappe och den förargligt
kontrollerande Figaro-redaktören »Jörgen»
med sin portativa redaktionsbyrå residerade.
Ett annat mycket roligt ställe att komma till
var vår klasskamrat Carl Gustaf Dahls
föräldrahem, på 80-talet beläget
Malmskillnadsgatan 19 B, sedermera flyttat till
Drottninggatan 59. Det huset har ju sina minnen. De
gamla 80-talsherrarna kunde inte gå förbi
det utan att anmärka: »Ja, det var här inne
på apoteket Ugglan, som August Blanche
anno 1868 satt på träsoffan och väntade på
sin medicin. Soffan står ännu kvar!» — Jag
hade aldrig riktigt kunnat begripa, vad det
var för märkvärdigt med, att August Blanche
suttit och väntat på Ugglans soffa. Jag
passade alltså på att härom utfråga Carl Gustafs
pappa, Kungl. Bibliotekets arkitekt, professor
F. G. A. Dahl, som var känd för »att kunna
allt om Stockholm». Jo då! Han visste
besked. På apotekarens fråga, om det var
mycket brådskande, hade August Blanche givit
det vänliga svaret: »Nej visst inte, — jag har
gott om tid», varpå han lagt sig ner på soffan,
liksom för att på ett skämtsamt sätt bekräfta
sin uppgift. Dessa ord voro hans sista, blott
några minuter därefter var den store
stockholmslivsskildraren död!
–-Trakteringen vid dessa
kamratfester var nästan överallt likartad. Där fanns
ett stort bord med gotter och »prickelingon»
med strösocker, saft och vatten och —
oundgängligt! — mandelmjölk. Om vårarna
förekom apelsiner och kokosnötter. Dessutom
fanns på »gottebordet» ett par flaskor
kol-syrat vatten, som då enligt vad jag kan
påminna mig bar etiketten »Berlinervatten». —
Här insköt emellertid Theodor Tufvesson
några ord angående mandelmjölken och
»Ber-linervattnet», vilket sistnämnda han bad mig
närmare beskriva. Detta fanns på flaskor med
ståltrådsomgärdade korkar. Det måtte ha
innehållit något frätande salt, ty när korken
öppnats, var den alltid anfrätt och svart. Man
köpte flaskorna på apoteken eller också fick
man dem till avhämtning på något
schweit-zeri. I mjölkbutiker eller kryddbodar fanns
det icke till avsalu. — Detta »Berlinervatten»
var nog, enligt vad Thufvesson förmodade,
identiskt med ett i mitten av 1800-talet
allmänt använt bordsvatten, benämnt
»Biliner-vatten», vilket genom slarvigt uttal
namnför-ändrats. Mandelmjölken infördes i början av
1800-talet till Sverige av tyska
marzipan-fabricerande konditoriidkare; det anbefalldes
av Gustaf IV Adolf till servering vid en av
konungen bevistad rådhusbal i Malmö.
––Vi lekte lekar, och om det fanns
systrar i familjen, dansade vi. Alla gästerna
medförde födelsedagspresenter, vanligen
bestående av tennsoldater, stora glaskulor e. d.
De flesta av barnen hade »jungfru» med sig.
Hon medförde vanligen en väska, vari
skodonsutbytet var förvarat. Under ombytet i
tamburen — längre fick jungfrun aldrig
komma! — tog hon reda på, när hämtning
skulle ske.–-Sedan lekarna och
danserna slutat, serverades supé. Den bestod
vanligen av bredda smörgåsar samt en rejäl
kötträtt. Därefter dessert, som oftast bestod av
»frusen pudding» med kakor till. I mitt
föräldrahem och på de flesta andra ställen var
det brukligt, att värdinnan gick och lade upp
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
