- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
121

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Thukydides. Av Ioannis Theof. Kakridis. Översättning av Börje Knös

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Thukydides

I sjätte boken av Platons Staten
utvecklar Sokrates filosofens medborgerliga
plikter. Eftersom den verklige filosofen ej vill
göra orätt, men ej heller har makt att själv
sätta sig till motvärn mot andras
orättfärdigheter, nödgas han draga sig åt sidan
såsom den som, då stormen kommer, söker
sig bakom en mur. För honom är det
tillräckligt att få leva sitt eget liv, ren från
varje gudlös handling, och sedan en gång
få dö lugn och trygg och med goda
förhoppningar. — Adeimantos, som representerar
den allmänna uppfattningen, svarar
Sokrates, att ett sådant liv icke är en liten
gärning. Men Sokrates har en annan mening:
och dock ej den högsta gärning, säger han,
om ej filosofen har funnit en passande
statsförfattning för sin verksamhet; ty blott då
skall han andligt utveckla sig och därmed
kunna befrämja både enskilt och allmänt
väl (497 a).

Att här med Sokrates’ mun hans lärjunges
bittra erfarenhet talar, därom råder intet
tvivel. Blott nödtvånget drev Platon att dra
sig tillbaka från aktiv politisk verksamhet,
att förbli en tänkare och endast med sina
läror gynna och stödja sitt fosterland, trots
att han också önskade få göra det i handling
såsom aktiv politiker.

Också Thukydides’ uppfattning var
säkerligen den, att den detaljerade berättelsen
om kriget visst icke var för honom en liten
gärning. Men endast i handlingen, menade
han, skulle han verkligen kunna mogna för
ett politiskt tänkande, endast då skulle
han förvärva den »andliga utveckling», som
Sokrates vill tillskriva filosofen, om denne
skall vara en aktiv politiker. Finns det ej
också ett uttalande av Thukydides, som
säger, att den som icke tager del i statens
angelägenheter är en onyttig medborgare?
Vem vill tro att detta uttalande är utan
förbindelse med hans eget livsöde, som höll
honom i en nödtvungen overksamhet,
onyttig för Athen, just då fosterlandet låg i
sin dödskamp?

Men varken Platon skapade någon
filosofi eller Thukydides någon historia i den
bemärkelse, som dessa begrepp hava i dag.
Sitt fosterland sökte de båda tjäna med
sina ord, då de icke kunde det med sina
handlingar, de tvingades att bli flärdfria
tänkare över statens angelägenheter,
visserligen var och en på sitt särskilda sätt,
men med samma kärlek till sin stad.

Och ytterligare en sak. Allmänt anses,
att Thukydides var objektiv och
förutsättningslös och att vad han skrev måste vara
den rena sanningen. Mycket riktigt!
Emellertid är hans historia icke ett arbete av en
kallt resonerande logiker; såsom varje
stort verk är också historien om kriget
mellan peloponneserna och athenarna ett
verk dikterat av kärlek, kärleken till 431
års Athen, som givit sig in i kriget och även
hade förutsättningar och möjligheter att
segra, om fosterlandet icke så hastigt
förlorat sin störste och värdigaste son, Perikles.

Absolut objektiv är endast den torre
krönikeskrivaren, som inregistrerar alla de
händelser han kan verifiera, stora och små,
icke historikern som är tvungen värdesätta
händelserna, skjuta åt sidan de
betydelselösa och betona och sammanställa de
viktiga och som framför allt känner sin
skyldighet att söka förklara en historisk period.

Så gjorde också Thukydides. Hans kritik
faller lika hårt på nackdelarna i den
athenska demokratien som förutsättningslöst på
fördelarna i det oligarkiska Sparta. Ett
djupare ansvarsmedvetande och en mera
obeveklig karaktärsfasthet är svår att finna
hos någon annan historiker. Och dock, hur
många episoder i kriget som han kände hade
han icke nödgats förbigå, belysa så mycket
starkare somliga och skjuta andra i
bakgrunden av de beskrivna krigshändelserna!
Alltid klappar hans hjärta för Perikles’ gamla
Athen, och denna kärlek genomströmmar
hela arbetet. Utan tvivel med en viss
överdrift, men icke alldeles oberättigat har man
sagt, att Thukydides icke skrev ett histo-

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free