Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En diskussion om rättsbegreppet. Av Björn Ahlander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En dis kits sion om rättsbegreppet
Av Björn A hl an d er
ÄTTSREGLER ha en sådan
betydelse i varje människas liv, att man skulle
vänta, att var och en lätt och naturligt
skulle kunna tala om vad en rättsregel är för
något. Men så är långtifrån fallet. Även
aktivt verksamma jurister tveka att ge ett
direkt svar. Orsaken härtill är enkel:
advokaten och domaren har att utreda, vad
som i ett visst fall är gällande rätt, om ett
avtal kommit till stånd eller icke mellan
A. och B., om C. gjort sig skyldig till
trolöshet mot huvudman eller inte etc.
Rättsvetenskapsmannen arbetar mera abstrakt.
Hans uppgift är att på olika områden finna
och klarlägga innebörden av gällande rätt,
att söka ånge vad som kräves för att lagen
skall anse att avtal kommit till stånd, att
utreda i allmänhet vad trolöshet innebär etc.
Frågan vad det innebär att en viss regel är en
rättsregel, ligger vid sidan av advokatens,
domarens och rättsvetenskapsmannens
huvuduppgift, ehuru den naturligtvis inte är utan
betydelse för deras arbete. Frågan är inte
juridisk utan rättsfilosofisk och har sedan
uråldriga tider diskuterats inom rättsfilosofien.
Med termen rättsfilosofi avses här icke en
praktisk disciplin, som talar om för oss vad
vi i olika sammanhang böra göra. En sådan
»filosofi» skulle kunna betecknas som
morallära, politik, trosbekännelse o. d. men
kan aldrig utgöra vetenskap eller filosofi
i modern mening. Med termen rättsfilosofi
avses en allmän lära om rätten, som
analyserar vad det innebär att en viss regel är en
rättsregel, vad det innebär att en viss person
är juridiskt förpliktad att utge en viss
penningsumma, vad det innebär att en person
har äganderätt till ett visst föremål etc.
Rättsfilosofien i betydelsen av en allmän
teori om rätten föddes med -positivismen,
som definierade rätten såsom statens vilja.
Med denna definition ville man dels
undanröja äldre naturrättsligt färgade
rättsåskådningar, dels lägga grunden till en av alla
subjektiva värderingar opåverkad, positiv
vetenskap om rätten. I stället för
naturrättsliga system eller etisk-politiska
maximer var det för positivismen helt enkelt
statens vilja, som förlänade rättsordningen
dess giltighet och därmed gjorde den till
fä/feordning.
Positivismen innebar i jämförelse med
äldre rättsåskådningar ett enormt framsteg
—- i varje fall i fråga om syfte. Som teori
rymde den emellertid många fiktioner,
inbördes oförenliga element och åtskilliga
från naturrätten övertagna konstruktioner.
Det grundläggande begreppet »statens
vilja» är en ren fiktion. En ståt är inte
någon person, som i någon som helst
realistisk mening kan äga en »vilja». Ingen har
någonsin sett exempelvis den svenska
staten. Det enda man kan iaktta är olika
individer, vilka stå i vissa relationer till
varandra och som uppträda och handla på
olika sätt. En av dessa individer är kung,
andra äro ledamöter av regeringen,
riksdagen, ämbetsmän och funktionärer av olika
slag. Denna grupp av individer kunna vi
kalla myndighetspersoner. Andra äro
medborgare i allmänhet och ytterligare andra
äro »utlänningar». Logiskt sett är den
svenska staten en konstruktion utifrån
handlingar hos individer tillhörande
ovannämnda grupper. »Statens vilja» kan därför
när det gäller juridiska frågor blott vara
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
