- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
173

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En diskussion om rättsbegreppet. Av Björn Ahlander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En diskussion om rättsbegreppet

ett bildligt sätt att tala om lagstiftares
och domares verksamhet.

Det är främst Axel Hägerströms och den
s. k. uppsalafilosofiens förtjänst att ha
uppvisat denna och andra orimligheter i den
positivistiska rättsteorien. Staten är för
Hägerström en organisation bestående av
människor, vilka stå i vissa relationer till
varandra. Dessa relationer bestämmas av
att vissa regler effektivt upprätthållas inom
ifrågavarande grupp. Det är därför för
Hägerström lika rimligt att säga att
rättsordningen vilar på staten som att staten
förutsätter rättsordningen. Att säga, att
det är statens vilja, som förlänar
rättsordningen dess giltighet är däremot orimligt.

»Själva idéen om en bindande, för ett
visst samhälle gällande rätt upplöser sig i
intet», säger Hägerström. En över domaren
stående, objektiv rätt existerar icke. Vad
är det då som anses vara gällande rätt?
Uppenbarligen är detta närmast innehållet i
lagarna och förut given domspraxis.» — —
— »Det enda kunskapselementet i
rättsvetenskapen –-är och förbliver
kunskapen om faktiska sociala handlingsregler.»
Vilhelm Lundstedt betonar vikten av att
man lär sig förstå, »att i verkligheten icke
finnes det, som man föreställer sig med
’rättsregler’ vare sig skrivna eller oskrivna. Vad
man i realiteten därmed kan åsyfta utgöres
av det mest invecklade komplex av
psy-siska faktorer, omväxlande påverkande och
påverkade av både statsorgans och
enskildas handlingssätt.»

Hägerström och Lundstedt ha i sina
skrifter sökt lägga grunden till en ny
sociologiskt orienterad rättsvetenskap, som utgår
från en rent sociologisk definition av
rättsbegreppet. I åtskilliga länder utvecklades
vid ungefär samma tidpunkt skilda
sociologiska rättsteorier i syfte att skapa en
mera realistisk rättsvetenskap. Det skulle
föra för långt att närmare gå in på dem
och deras likheter och olikheter. Det skall
blott framhållas, att det ingalunda blott är

närheten i tiden och rummet som kommer
uppsalaskolans rättsfilosofiska inlägg att
framstå som en av de mest intressanta och
mest originella.

Innan jag närmare behandlar denna och
dess innebörd måste jag ägna
uppmärksamhet åt en rättsfilosofisk teori, som
bestrider möjligheten av en sociologisk
rättsvetenskap. Det är den av österrikaren Hans
Kelsen utvecklade s. k. »rena rättsläran».
Varje sociologisk rättsteori måste utgå från
att en rättsregel är något som på ett eller
annat sätt kommer till uttryck i beteende
hos vissa myndighetspersoner. Men för att
kunna uppfatta en individ såsom just
»myndighetsperson» måste man återigen
falla tillbaka på vissa rättsregler. Här
synes föreligga en logisk cirkel. Kelsen och
den rena rättsläran har härav dragit den
slutsatsen, att sådana begrepp som
»gällande rättsregel» och »myndighet» icke
kunna bestämmas sociologiskt utan att
man hamnar i en dylik cirkel. Undgå denna
kan man blott, om man hänför rätten
under »börats» kategori. Rätten tillhör
»giltighetens sfär». Teorien söker därför
utmönstra alla sociologiska element ur
rättsfilosofien. En rättsregels giltighet beror
alltid på giltigheten av andra rättsregler.
Anse vi budet »du skall älska din nästa»
såsom en giltig norm kunna vi enligt
Kelsens betraktelsesätt från denna härleda en
rad speciella normer rörande vårt beteende
mot medmänniskorna. Men en rättsregels
giltighet kan inte på detta sätt härledas ur
högre normer. En rättsregel är giltig om
den kommit till i överensstämmelse med
en högre såsom giltig ansedd norm.
Förhållandet mellan normerna är ett
»Erzeug-ungszusammenhang», inte ett logiskt
förhållande.1 Att en rättsnorm är högre än en
annan betyder därför, att den bestämmer

1 Enligt modern logisk uppfattning kunna
normer aldrig stå i ett logiskt förhållande till
varandra då logiken endast äger tillämpning på
satser, som kunna vara sanna eller falska, vilket
inte är fallet med normer.

173

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free