- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
174

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En diskussion om rättsbegreppet. Av Björn Ahlander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Björn Åhlander

sättet för skapandet av den typ av
normer som den lägre normen tillhör. När en
person införpassas i fängelse är detta en
giltig rättshandling, därför att det finns en
laga kraft ägande dom mot honom.
Domens giltighet beror på giltigheten av de
lagrum som åberopats och på att processen
ägt rum enligt gällande rättegångsordning.
Dessa rättsregler äro i sin tur giltiga, därför
att de tillkommit i överensstämmelse med
grundlagen. Grundlagens giltighet kan
någon gång härledas ur en äldre grundlag,
vilken kanske i sin tur tillkommit genom en
revolution. I sista hand måste man
hypotetiskt antaga en ännu högre grundnorm, som
blott stadgar, att den faktiska grundlagen
skall gälla. Från denna grundnorm kan sedan
hela rättssystemets giltighet härledas. Om
författningen skulle ändras genom en
revolution måste man antaga en ny hypotetisk
grundnorm.

Denna rättsfilosofiska skola, som spelat
en så betydande roll, har sin utgångspunkt
i ett logiskt missförstånd. En sociologisk
bestämning av rättsbegreppet innebär
ingalunda någon logisk cirkel. Det kan vi lära
av den nya relationslogiken. Man undgår
den förmenta cirkeln genom att man för att
definiera begreppet rättsregel tar sin
utgångspunkt i en relation, som är sådan, att
vad som tillhör en av dess domäner kallas
för »rättsregler», och vad som tillhör en
annan av dess domäner kallas för
»myndigheter». Det låter invecklat, mycket mera
invecklat än det i själva verket är. Man
måste t. ex. tillgripa exakt samma
förfaringssätt vid definitionen av så enkla ord
som »man» och »hustru» för att undgå en
motsvarande skenbar cirkel. Den rena
rättsläran har alltså tillkommit såsom ett försök
att lösa ett skenproblem. Är den rena
rättsläran konsekvent, avklipper den all
förbindelse mellan »varats kategori» och
»horats kategori» och därmed också varje
förbindelse mellan »rätten» och den sociala
verkligheten. Den blir då fullkomligt in-

tresselös. När företrädare för denna
riktning däremot använda rättens normer för
att tolka den sociala verkligheten, bryta de
med sina egna utgångspunkter och skulle
rimligtvis —■ om de vore fullt konsekventa
— anse sig på nytt ha hamnat i den logiska
cirkel, de strävat att övervinna.

Vi kunna nu på nytt återvända till
uppsalaskolan. Vi konstaterade, att dess analys
lett till att det inte fanns någon
rättsordning, inte några rättsregler, inga juridiska
skyldigheter eller rättigheter. Vad de mena
är detta: Det finns i samhället otaliga
företeelser som kunna kallas rättsliga. Vi ha
lagstiftare som ideligen stifta nya lagar.
Vi ha domare som tillämpa lagar och
förordningar efter bästa förmåga så långt de
räcka till och därutöver följa sin egen
praxis eller skapa nya rättsregler
allteftersom olika samhälleliga intressen göra sig
gällande och utöva sitt tryck på
samhällsorganen. Och vi ha en allmänhet som
inrättar sitt liv efter myndigheternas sätt
att stifta och tillämpa lag medan vissa
grupper bryta lagen eller på alla sätt söka
kringgå den. Allt detta skulle man kunna
kalla »rättsligt liv». Vad menar man då
med att det inte finns någon rättsordning,
inga rättsregler, inga skyldigheter eller
rättigheter? Jo helt enkelt det att rätten
inte kan äga någon giltighet, någon
bindande kraft i den mening som en äldre
jurisprudens menade att den hade. Säger vi att i
samhället gäller en viss rättsregel r och visar
vi upp ett visst antal domar, när r
tillämpats, har vi sagt allt om r. r tillämpas = r
gäller. Att tala om att r skulle äga giltighet
i någon annan mening är däremot för
uppsalaskolan metafysik. Därför brukar man
ibland skriva ord som rätt, plikt, skyldighet
m. m. inom citationstecken. Man vill
härmed visa att man använder orden i en helt
annan betydelse än de tidigare ägt.

För uppsalafilosofiens äldre företrädare
Hägerström och Lundstedt utgör en
rättsregel helt enkelt en iakttagbar regelbunden-

174

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free