- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
175

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En diskussion om rättsbegreppet. Av Björn Ahlander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En diskussion om rättsbegreppet

het i domstolarnas handlingssätt. Karl
Olivecrona har emellertid på denna punkt
intagit en annan ståndpunkt. En rättsregel
är för honom ett fristående imperativ, som
domare, advokater och allmänhet i vissa
situationer aktualisera och påverkas av i
sitt handlande. Sådana imperativer kunna
vara utfärdade av lagstiftarna eller vara
formulerade mer eller mindre klart i tidigare
domspraxis.

Uppsalaskolans ideer ha under de senare
decennierna stått i centrum för den
juridiska och rättsfilosofiska debatten. Härtill
har bidragit inte blott den obestridliga
originaliteten i deras teorier utan även den
utomordentliga temperamentsfullhet och
häftighet med vilken dess företrädare
dragit i härnad mot den »traditionella
jurisprudensen». De ha stormat fram mot denna i
känsla att vara företrädare för en ny
tidsålder, att vara banerförare för en helt ny
rättsvetenskap.

Däremot kan man ofta träffa praktiskt
verksamma jurister som bestrida, att
Hägerströms, Lundstedts och Olivecronas
rättsfilosofiska insatser skulle äga någon som helst
betydelse för juridiken. Antag, att A. och
B. tvista om innebörden av en viss
bestämmelse i ett kontrakt. A. vänder sig
till sist till en advokat. Denne tar del av
fakta och studerar rättsläget i detta
särskilda fall och beslutar sig för att tillråda
process, därför att han tror att A. skall
vinna. Målet kommer upp inför domstol,
vars ledamöter slutligen avkunna en dom
som innebär att B. förpliktas att betala
5 ooo kronor till A. Alla parter äro direkt
intresserade av hur de olika fakta skola
bedömas, vilka regler som skola läggas till
grund för avgörandet etc. Ingen kan
däremot antagas ha något större intresse för
hur man skall definiera begreppet rättsregel.
Antag att A:s advokat säger: »Jag är
intresserad av att A. skall få sina pengar.
Och jag är intresserad av hur rätten är
beskaffad på den här punkten, därför att

det har mycket stor betydelse för affärslivet.
Men om de rättsregler jag studerar är Guds
vilja, om de kunna härledas ur förnuftiga
principer, om de är statens vilja eller blott
uttryck för regelbundenheter i
domstolarnas handlingssätt, det bryr jag mig inte om.
Precis som teknikern inte bryr sig om vad
elektriciteten är utan nöjer sig med att
studera hur elektriska fenomen bete sig och
sedan utnyttjar dem, vill jag veta vad rätten
innebär i olika hänseenden inte vad den
innerst inne är.»

Det skall inte förnekas att ett sådant
omdöme skulle innebära en orättvisa mot
uppsalafilosofien och mot rättsfilosofien
överhuvud. Det är ingalunda förmätet att
förutsäga, att nutida rättsfilosofiska teorier
komma att påverka den juridiska
vetenskapen och även framtidens praktiska rättsliv.
Det är ju en gång så, att det som ter sig
såsom »sund common-sense», »erfarenhetens
röst» etc. för den praktiskt verksamme
juristen ofta är en gången generations
rättsfilosofiska eller juridiska teorier, teorier
som voro förhärskande, då den framstående
domaren eller den kände advokaten mottog
sin första juridiska undervisning.

Men likväl skulle den nyssnämnde
advokaten inte ha alldeles orätt. »De gängse
juridiska begreppen ha icke underlag i fakta»,
säger Olivecrona. Det finns t. ex. ingen
gällande rätt. Slår man upp Svenska
Akademiens ordbok finner man, att ordet gälla
kan betyda dels vara giltig, äga laga eller
bindande kraft, dels vara godkänd eller
godtagen. Säger jag, att en regel äger bindande
kraft och menar något annat än att den är
godtagen av domstolarna, uttrycker jag
något uppenbart orimligt och meningslöst.
Men själva påståendet, att en viss regel
gäller, är fullkomligt rimligt ty därmed
kan jag avse just att den är godtagen av
domstolarna. Och däri ligger ingen
metafysik eller vidskeplighet. Det tråkiga är
givetvis, att ett och samma ord, gälla,
användes i båda betydelserna. Detta sakför-

175

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free