- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
177

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En diskussion om rättsbegreppet. Av Björn Ahlander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En diskussion om rättsbegreppet

Detta innebär inte att vi veta att
ifrågavarande sats är sann eller falsk utan är
blott en nödvändig förutsättning för att
vi skola veta, vad vi skola göra för att
bestämma dess sanningsvärde. Dessa
åtgärder måste — när det gäller
rättsvetenskapliga satser — bestå i olika
undersökningar av sociala realiteter.

Vari bestå då dessa realiteter? Vad
lekmannen väl först får i tankarna, när man
talar om en rättsregel är väl en
bestämmelse, en paragraf i en lag. En
lagbestämmelse är ett språkligt uttryck med
imperativ funktion, som lagstiftarna rikta till
domare, ämbetsmän i övrigt och
allmänheten. Men har man en sats »r är en gällande
rättsregel» är det inte säkert, att denna
sats är sann, blott därför att man kan visa
upp en lagbestämmelse som svarar mot r.
Denna kan vara obsolet, d. v. s. ha upphört
att tillämpas. Eller också kunna domarna
tillämpa den på ett sätt som man svårligen
kunnat gissa sig till från dess ordalydelse.

Definierar man en rättsregel såsom ett
handlingsmönster, vilket kommer till
uttryck i ett visst regelbundet beteende hos
myndighetspersoner i ett visst land vid en
viss tidpunkt följer därav, att satser av
typen w är en gällande rättsregel» endast
kunna verifieras genom att man visar
att det finns en vana hos domstolarna att i
fall som avses med r handla så som r
föreskriver. För att bevisa, att en viss
regelbundenhet föreligger skulle man då ha att
leta fram de fall då dylika situationer
prövats av domstolarna och visa att i samtliga
fall eller åtminstone i överväldigande
antalet fall utgången blivit den som r
föreskriver.

Men rättsvetenskapen förfar ingalunda
på detta sätt. Det myckna talet om
rättsregler såsom regelbundenheter i
domstolarnas handlingssätt är missvisande.
Juridikens främsta studieobjekt är lagar,
förordningar och Högsta domstolens domar.
Vad som händer i underrätterna beaktar

den nästan aldrig och blott sällan vad som
tilldrar sig i hovrätterna. Som argument för
att en sats av typen »r är en gällande
rättsregel» anföres kanske bara en
lagbestämmelse (varvid man förutsätter att den inte
är obsolet utan att kunna anföra direkta
bevis härför), uttalanden i förarbeten till
lagar, en eller i bästa fall några domar av
Högsta domstolen. Sådant är det material
som förekommer i juridisk argumentation.
Det kan inte sägas att juridiken syftar till
att visa upp regelbundenheter i
domstolarnas handlingssätt. Den visar, att det finns
en lagbestämmelse eller en eller annan dom
och ingenting mera. Man kan naturligtvis
fortsätta att tala om en rättsregel som en
regelbundenhet i beteende men det leder
enligt min mening endast till oklarhet.
Man måste erkänna, att juridiken aldrig
söker bevisa sådan regelbundenhet utan
blott att visa upp vissa fakta från vilka man
skulle kunna sluta sig till att en sådan
regelbundenhet möjligen kan föreligga eller
skulle kunna föreligga under vissa
betingelser. Vidare måste man erkänna, att
juridiken underlåter att i sin argumentation
utnyttja regelbundenheter i domstolarnas
beteende på de områden, där den skulle
vara i stånd att bevisa existensen av en
sådan. Satsen »grov stöld straffas med
fängelse eller straffarbete» skulle kunna
verifieras genom att man visade upp utdrag ur
rättsstatistiken rörande stöldbrotten. Men
ingen jurist har hittills — såvitt jag vet —
kommit på idén att förfara så. Man
hänvisar till bestämmelserna i strafflagen och
för vissa gränsbestämningar kanske till ett
eller annat rättsfall.

Detta betyder inte, att vi måste upphöra
att betrakta juridiken såsom en vetenskap.
Vi måste bara konstatera att dess
arbetssätt i åtskilliga hänseenden är speciellt.
Däremot måste vi ge upp vår definition av
begreppet rättsregel, därför att den inte
står i överensstämmelse med juridikens
faktiska arbetssätt. Detta är inte detsamma

12—Ord och Bild, s8:e årg.

177

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free