- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
180

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Pont du Gard. Av Gunnel Vallquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gunnel Vallquist

vid Rhone; Usèz med sina feodala
minnen; Nimes, romarnas betydande koloni
Nemausus; Beaucaire med sina fordom så
ryktbara marknader, dit folk färdades från
när och fjärran; Tarascon . . .

Vilka upplysningar står att få om denna
märkliga bro -—- vilken är dess historia?

Dess tillkomst är betingad av romarnas
högt ställda krav på det vatten, de nyttjade
i så rikliga mängder. Bron är nämligen den
mest betydande resten av en ungefär fem
mil lång akvedukt, som förde vatten från
källorna i Usèz till Nimes. Denna stad
existerade redan före romarnas ankomst
århundradet före vår tideräknings början,
men efter att den blivit romersk koloni
ökade dess folkmängd betydligt, och man
kände snart behovet av rikligare och bättre
vatten. Rom hade just genom Agrippa, år
35 f. Kr., fått ett antal nya akvedukter
med en vattentillförsel, som bl. a.
möjliggjorde inrättandet av inte mindre än 170
offentliga badhus med fritt tillträde. Samme
Agrippa utnämndes till guvernör i Gallien
och var en tid bosatt i Nimes, och det är
troligt, att staden — och vi — har honom
att tacka för akveduktens tillkomst.
Härigenom fick Nimes en daglig vattentillförsel
av ca 20 000 m3, vilket innebar en
proportionell fördelning på ungefär 400 liter per
innevånare. Som jämförelse kan nämnas,
att motsvarande siffra för Rom vid denna
tid var 3 000, men man får minnas de fria
baden samt stadens talrika fontäner och
bassänger i fria luften. I våra dagar
räknar man en vattenmängd av 300 1. per
dag och innevånare som tillräcklig. Något
renlighetsrekord kan alltså inte vår tid
skryta med, i motsats till vad man ofta tror.

I Usèz uppfångades vattnet i en brunn
vid varje källa och leddes så vidare i en
ca 1,80 m hög, välvd gång, här och var med
öppningar för frisk lufttillförsel.
Akvedukten löper än som en mur efter marken,
än som en kanal ovanför marken, och då
stödd på antingen öppna eller fyllda valv-

bågar. På ett par ställen blir den
underjordisk och på några andra bildar den broar,
av vilka ingen emellertid når upp till
samma betydenhet som Pont du Gard.
Ingen är heller så fullständigt bevarad, och
i dag är det Pont du Gard, som får
representera hela anläggningen; man vet ofta
inte, att akvedukten ännu i våra dagar kan
följas så gott som i hela sin längd med
ledning av de betydande rester, som alltjämt
finns kvar. — I Nimes slutligen
uppsamlades vattnet direkt i ett vattentorn — några
reningsanordningar behövdes inte, då
källorna vid Usèz är av utomordentlig
beskaffenhet. Ruiner av detta vattentorn har
återfunnits vid grävningar i staden, och man
tror sig av dem kunna se, att tornet var
prytt med kolonner och statyer.

Man kan fråga sig, hur länge hela denna
storslagna konstruktion fungerade och
vilka orsaker som betingade dess förstörelse.
Förr trodde man att vandalernas invasion
blev ödesdiger för akvedukten; numera
anses allmänt att den bestod ännu på
medeltiden. Genom undersökningar av
kalk-avlagringarna i vattenledningen har man
kunnat sluta sig till vilka tidpunkter
avbrott i vattentillförseln har skett; man har
sålunda konstaterat att dessa avbrott
sammanfallit med de belägringar, som
Nimes varit utsatt för. Troligt är, att
vattenströmmen avleddes just vid Pont
du Gard, där den kunde få naturligt
utflöde, och att Nimes’ invånare på så sätt
berövades sitt vatten. Man har trott sig
kunna fastställa, att akvedukten varit i
funktion fram till 800-talet, alltså till den
karolingiska tiden. Någon systematisk
förstörelse har aldrig ägt rum; i och med att
Nimes’ folkmängd genom en serie olyckor
kraftigt reducerades, minskades också
stadens vattenbehov, och akvedukten
förföll så småningom.

Själva bron är byggd i tre våningar av
stenblock, som brutits i närheten. Första

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free