Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Den moderna fransk-canadensiska litteraturen. Av E. Bendz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den moderna frans k-c anadensiska litteraturen
välskriven roman utan att veta förrän efteråt
att förf. är en lärd teolog och tituleras abbé!)
En litteratur av utpräglat modern typ som
t. ex. i USA eller Frankrike —- låt oss säga
Faulkner eller Sartre ■— är naturligtvis under
sådana förhållanden här ännu otänkbar: varje
försök ditåt kan bli riskabelt för
vederbörande och måste ta form av försiktiga
tre-vanden. Charbonneau skriver: »En kvarleva
av jansenism avhöll oss (efter
befrielsekampen) från att läsa romaner. Man får inte
glömma att våra förfäder länge med stöd av
Bossuet fördömde varje skildring av
lidelserna.» Romanen var en »misstänkt» genre.
Berthelot Brunet gör samma påpekande i sin
»Histoire de la littérature
canadienne-fran-çaise»: »Den fransk-canadensiska romanen var
länge blygheten själv. . . Det finns
naturligtvis ingen lag, som fordrar att romanen eller
dramat skall handla om brottslig kärlek, men
världen är nu en gång sådan att en författare,
som skildrar kärleken, går miste om en del
möjligheter, om han inte vidrör synden. . .
Det är alltså kanske ett av skälen till att vår
litteratur intill senaste år varit svag.» En
antydan om vart det i varje fall bär hän! Inte
heller detta folk med sin gammaldags (och f. ö.
genomsunda) livsinställning och djupt rotade
religiositet kan i längden motstå den moderna
tidens tendenser: det samlar sig lite här och
var till en ännu försiktig reaktion mot
pryderi och konventionalism och klerikalt
förmynderskap; man känner ett behov att slå
upp fönstren och vädra ut en del unkenhet —
utan att därför acceptera den typiskt
amerikanska levnadsstilen. Den påtalade
»svagheten» lovar att försvinna. (En utländsk läsare
kan emellertid inte undgå att märka hur det
»skär sig» — ofta med komisk verkan — hos
vissa av dessa representanter för de »senaste
årens» ansatser till något djärvare. I Gabrielle
Roys roman förekommer rent av en
förförelsescen, men innan offret sluter ögonen, möter
hon på väggen den Heliga Jungfruns och alla
helgonens »smärtfyllda blickar» och den
beklagliga händelsen får väl därmed anses vara
behörigen camouflerad. B. Brunet har gjort
en novell med den »lockande» titeln
»Arman-dines ofullbordade äktenskap», men garderar
sig visligen för s. k. pikanta detaljer. Han vill
inte »såra den laurentinska folksjälen». Roger
Lemelin kostar på sig en del spydigheter mot
svartrockarna i sin f. ö. utmärkta
Québecskildring »Au pied de la pente douce» och hör
uppenbarligen inte till de »troende», men någon
Robert Charbonneau.
hädare är han förvisso inte och
martyrkronan tror jag han undanber sig.)
Det finns ett annat område, där meningarna
bryter sig mellan nytt och gammalt. Vad är
naturligare än att ett folk med denna
läggning och — i stort sett — livsföring och
sådana minnen från sin 300-åriga tillvaro skall
söka sig uttryck i en litteratur om
företrädesvis de ämnen, som tillhör deras väsentliga
erfarenhet: färdsel och äventyr i skog och
vildmark, böndernas slit och släp och enkla
förlustelser i sina byar? En allmoge- och
ny-byggarlitteratur kort sagt. De flesta romaner,
som publiceras därborta, har mycket riktigt
länge just hållit sig inom den intresse- och
känslosfär, som främlingen Hémon för 35 år
sen gav klassisk gestaltning i »Maria
Chap-delaine». I samma genre har f. ö. på senaste
tid gjorts en del förträffliga saker, t. ex.
Germaine Guèvremonts »Le survenant» (1946),
en tjusande och högst originell roman, som
väckt uppseende i USA och belönats med tre
pris i Canada, »kanske vår ’Grand Meaulnes’»,
som B. Brunet inte utan skäl vågat skriva.
(Jag nämner här också Léo-Paul Desrosiers’
utomordentligt intressanta och
väldokumenterade historiska skildringar »Les
opiniå-tres» och »Les engagés du Grand Portage»,
där de första kolonisternas och skogslöparnas
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
