Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Återseende med alperna. Av Ragnar Numelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ar gentièr es och Mont Blanc.
Foto: Gamy, Chamonix.
o
Återseende med alperna
Av Ragnar N u mel in
AR MAN en gång blivit tagen av
de höga bergen, sitter det i. Det är kanske
riktigt vad den schweiziske filosofien Amiel
sagt, att ett landskap är ett själstillstånd.
I så fall gäller detta i synnerhet fjällen,
alperna, där man i en luft, som aldrig sänker
sig till allfarvägar, tänker klart och där
sinnet får ro. Representera inte de höga
vidderna något av »une parcelle d’éternité
terrestre»? De syner fjällen, alperna skänka
sina vandringsmän håller hos dessa en
längtans låga vid liv, som ständigt lockar till nya
företag.
Den som skriver dessa rader är
visserligen inte fjällbiten så det stör, även om de
höga bergen på honom utöva en ständig
dragningskraft. Alpinismen, fjällsporten
behöver ej heller vara identisk med något slags
bergsakrobatik, alpinismen kan helt enkelt
blott innebära vandringar mot ständigt
vikande högre mål, givetvis med ett visst
mått av spänning och ansträngning. »Il y a
dans 1’entrainement physique une mélodie
incorruptible», skriver den franske
alpinisten Philippe Amiguet i sin bok La Montagne.
Ett fjäll, som nås eller ger sig för lätt, har
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
