- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
222

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Återseende med alperna. Av Ragnar Numelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ragnar N tim ei in

svårare. För oss går det rätt så bra. Och i
Argentiére ha alla varit eniga, vi trivas
med varandra. Tala om hur det nu går i
Finland. . . Er skål», och samtalet flyter
vidare. »Och hur ha M. et M:me Hoving
det, de var ju här en sommar med Er?»
Otroligt vad m:me Charlet kommer ihåg
nordbor. Och hur hon ändå kan placera de
nordiska länderna rätt. Mycket i detta
samtal träffar just det som Rolf
Lagerborg kallar nerven i fransk livssyn:
humanismen, toleransen, uppskattningen av
andras åsikter, uppskattningen av människan.
Kanske beror det delvis på, att livet liksom
löper lugnare här, undan världsstråkens
amerikanska rytm och storstädernas
hektiska takt. Gammaldags seder och ärlighet
hållas i helgd. Det fingo vi ett påtagligt
bevis på. I ivern att komma i väg på en
första tur upp till höjderna, slängde man
kanske rocken något oförsiktigt över
armen, för att på kvällen märka, att ens
plånbok, visserligen inte med hela reskassan
men dock med några franska tusenlappar
och värdefulla bensinkuponger ramlat ut.
Kanske återfår man den i Argentiére! Det
löner sig, att följande morgon göra ett besök
hos mairen, som i sin lilla byrå möter trygg
och lugn som alperna själva. »Bon, jag skall
höra efter», va det enda mairen sade. Men en
halv timme senare gör han ett personligt
besök hos Sarback-Charlets. Givetvis var
plånboken funnen. Det enda vanskliga var,
att få upphittaren att mottaga en
belöning. »Nå så ge då pengarna till bykassan,
om ni inte själv vill ta emot dem!» Det gick.

Den franska livssynen med glimten i ögat

kom fram även hos mannen i garaget i
Chamonix, när man hörde sig för om
lämpligaste vägen genom Frankrike norrut. »Ja,
det beror på», sade han, »vill ni resa snabbt
eller vill ni uppleva Frankrike?» Givetvis
det senare! Och så följde en rutbeskrivning
med både geografiska och kulturhistoriska
utblickar och (mannen var ej fransman
förgäves) med markering av kulinariska och
vinbegåvade städer som Dijon och Chålons
sur Marne. Här hade Ellen Rydelius haft en
medtävlare.

Argentiére-jökeln har minskat väsentligt
under de sista åren. Detsamma gäller
Bosson i Chamonix. Men eljes är landskapet sig
likt. Den lilla bergstigen upp till La Flegére
ser lika dan ut, likaså den som förbi
fjällsjön Charamillon leder upp till Col de Balme,
där tre riken stöta ihop och därifrån
utsikten möter Mont Blanc i skimrande skönhet
som förr, och där koskällornas klang
blandar sig med bruset från bergbäckar och dovt
dånande ljud från levande, arbetande
jöklar. Mont Blanc är kanske skönast härifrån.
Det försöker i varje fall vandringsmannen
intala sig, då det är för sent på säsongen
att än en gång söka sig upp mot det vita
berget. Men han kan dock ej underlåta att
stilla för sig själv även citera några strofer
ur Longfellows poem

Birds of Passage:

And Deering’s Woods are fresh and fair.
And with joy that is almost pain
My hearts goes back to wander there,
And among the dreams of the days that were,
I find my lost youth again.

Bryssel, oktober 1948.

222

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free