- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
223

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Landskapsskildringen i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Av Erland Lagerroth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lands kap s s kildr ing en i Nils Holgerssons
under b ar a resa genom Sverige
Av Erland Lagerroth

ANDSKAP kan för det första vara
detsamma som provins. I geografisk
terminologi betecknar det vidare »en del av jordytan,
som med hänsyn till sin natur- och i vissa
fall kulturgeografiska sammansättning bildar
en regional helhet och har naturliga gränser».
(Nordisk familjebok.)

Svenska Akademiens ordbok upptar även
en tredje betydelse: »Landområde
(landsträcka, landvidd) betraktat (betraktad) med
hänsyn till dess allmänna naturförhållanden,
terräng, växtlighet o. d.; särsk. om så stor del
av ett dylikt område, som en åskådare på en
gång kan överblicka . . .» Jag skulle vilja
tillägga till den sista definitionen, att också
människans verk tillhör begreppet landskap
och att det ej nödvändigtvis behöver vara en
åskådare, som överblickar, utan att en varelse,
som med vilka sinnen eller medel som helst
står i kontakt med ett område, kan bli
medelpunkten i detta och därmed ge området
den enhet, som, i ordets alla betydelser,
fordras, för att det skall kallas landskap.
Utseendet av detta landskap blir beroende av
de enhetsgivande personernas beskaffenhet,
ej endast av deras sinnesorgan och psyke utan
även av deras kroppsstorlek, ty omvärlden
ter sig ej likadant för en dvärg och en jätte.

Litteraturen har just förmåga att skapa
landskap i denna tredje betydelse. Med tanke
på den roll, som betraktarens personliga
förutsättningar i detta fall spelar, vill jag kalla
detta av subjektets horisont begränsade
landskap för det subjektiva landskapet.

Man kan säga, att den väldiga uppgift, som
Selma Lagerlöf tog på sig, när hon ville skriva
Sveriges geografi på sitt eget sätt, bestod i att
organiskt gestalta sitt geografiska stoff —
landskapen i den första och andra
bemärkelsen ■—- som litterära subjektiva landskap.

I ett brev till Ida Bäckmann 1936 skriver
Selma Lagerlöf i samband med en skildring
av hur Mårbackas trädgård förbereder sig för
att ta emot våren: »Naturen har alltid varit
min bästa inspirationskälla.»

Det är betecknande, att det är i Mårbackas
trädgård, som hon bekänner sitt beroende av
naturen, ty just Mårbacka, hembygden, är
den rikaste källan för hennes författarskap.
Jag skall därför utgå från Mårbacka, när jag
för att få en bättre förståelse för
landskapsskildringen i Nils Holgersson undersöker, hur
Selma Lagerlöf såg på den yttre världen.

Det första landskap, som Selma Lagerlöf
kom i beröring med, var Mårbackas trädgård.
Den har därför fått en alldeles särskild
betydelse för henne. Man kan förmoda, att hon
som andra barn kände varje sten och varje
buske i sin trädgård. Genom sitt säkra minne
av barndomsupplevelserna bör hon så ha
kunnat aktualisera denna känsla för och
kunskap om de små tingen, när hon ville
skildra Nils Holgerssons grodperspektiv.
Tum-metotts värld framstår också som mest
plastisk och sann, just när han besöker Selma
Lagerlöfs egen trädgård (49) ,l

I romanen Liljecronas hem, som handlar
om Selma Lagerlöfs farmor (»Maja-Lisa») och
hennes liv på det gamla Mårbacka (»Lövdala»),
visar Maja-Lisa en ny tjänstepiga, hur man i
landskapet omkring Lövdala ännu kan se
märken efter Svartsjön, som hade torkat ut
för många år sedan.

Det torde inte vara för djärvt att anta, att
Selma Lagerlöf som barn, kanske av
farmodern, på samma sätt som den nya
tjänstepigan blivit förevisad undret med den
uttorkade sjön och lärt förstå de spår, som
vattnet lämnat kvar i landskapet.

På Mårbacka fanns det under Selma
Lagerlöfs barndom en gammal ankdamm, som
under sommaren förpestade luften. Löjtnant
Lagerlöf, Selmas far, lät därför tömma
dammen och tvingade genom en mur vattnet att
utbreda sig över en tre gånger så stor yta på
ett annat ställe i Mårbacka-dalen. Men varje
vår genombröts muren av vattnet, och det
strömmade tillbaka till ankdammen. Så fort-

1 Siffrorna inom parentes anger kapitel i Nils
Holgersson.

223

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free