- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
224

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Landskapsskildringen i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Av Erland Lagerroth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erland Lagerroth

for det tills löjtnanten lät bygga muren av
grussäckar.

Den uttorkade Svartsjön, den dynamiska
dammen och även den lilla älven Ämtan, som
efter varje större regn översvämmade
Mår-backas åkrar, har lärt Selma Lagerlöf att på
ett sätt, som mången geograf kan avundas
henne, se ett landskaps historia. De ha visat
henne, att naturen utvecklas och förändras,
att ett landskaps utseende inte under alla
tider är detsamma.

Selma Lagerlöf är inte i främsta rummet
lyrisk naturskald, som uppehåller sig vid
stämningar, färger och smådrag inom ett
mycket litet område, utan hon berättar om
de stora dragen i ett landskap. Hon har en
oförliknelig förmåga att pregnant
karakterisera sjöar och floder, slätter och berg, hav
och land, skog och bygd, deras förhållande
sinsemellan och till olika levande varelser.
Kapitlet Landskapet i Gösta Berlings saga
är hennes första stora verk i den stilen. Det
var denna förmåga, som gjorde henne mer
än andra lämpad att skildra hela Sveriges
geografi i en läsebok.

Selma Lagerlöf hade en starkt eidetisk
fantasi.1 Hon har många gånger gjort sig
själv till medelpunkten i så tydliga och skarpa
magasinerade bilder, att hon försatts till en
helt annan del av sitt liv än den, i vilken hon
för tillfället befann sig. Ett exempel härpå är
hennes förflyttning från borggården i
Stockholm till morfaderns hus i Filipstad.
(Mår-backa III).

Det är just Selma Lagerlöfs eidetiska fantasi,
som ger landskapen i Nils Holgersson den
skärpa och tydlighet, som hos läsaren förmår
alstra en så livlig och levande minnesbild, att
han lång tid efter läsningen ser de svenska
landskapen just som denna bild.

Ett av de mest uppmärksammade dragen i
Selma Lagerlöfs diktning är, att hon använder
ord om döda ting, som vanligen endast brukas
om levande varelser. Här skall endast
påpekas, att det vanligen är de stora
landskapsbildande enheterna, som på så sätt får liv
(se t. ex. »Landskapet» i Gösta Berlings saga
och »Dalälven» i Nils Holgersson).

Selma Lagerlöfs karaktär av skicklig
verklighetsiakttagare, hennes starkt eidetiska
fantasi, hennes förmåga att se liv i naturen är
alltsammans drag i hennes säregna
begåvning, under uppväxttiden uppväckt och upp-

1 Jfr Wordsworths termer »imagination» och »fancy».

övad av umgänget med naturen och
berättarkonsten. Hon behärskar »ett större register
av förnimmelsemöjligheter än andra». (Elin
Wägner). Hon står närmare den tidiga
människan med hennes naiva syn på omvärlden
än vi vanliga nutidsmänniskor, som är fångar
i det system av halvsanningar, som bildas av
de en gång fastställda ord och begrepp, som

gör vår omgivning död för oss.

*



När Selma Lagerlöf ställdes inför uppgiften
att skildra hela Sveriges geografi, kände hon
ett behov att sammanknyta de olika
landskapsskildringarna till en enhet. Åhlströms
»Den underbara resan» ger en fängslande
skildring av hur hon arbetade med detta
problem och hur hon till sist fann lösningen:
läseboken skulle berätta om sådana djur och
om en sådan pojke, som förekommer i Kiplings
Djungelboken, och den skulle disponeras som
en vildgåsfärd i stil med den, varom familjen
Lagerlöfs hushållerska berättat.

De två uppslagen utformades
utomordentligt väl, kanske beroende på att
enhetsproblemet ej var nytt för Selma Lagerlöf. I
Gösta Berlings saga hade landskapet kring
Lövens sjö blivit den enhet, som knöt ihop
kavaljerernas äventyr till ett helt. I Nils
Holgersson blev enhetsproblemets lösning den
omvända. Där är det flyttfågelsfärden, som
håller ihop landskapsskildringarna. Det är
händelser, som förenar landskap och icke ett
landskap, som förenar händelser.

Det är just denna episka lösning av
enhetsproblemet vid landskapsskildringar, som är
Selma Lagerlöfs största nyskapande insats
med Nils Holgersson. Den gav och ger än i
dag boken en enastående ställning som
Sverigeskildring.

Det förefaller, som om Selma Lagerlöf
avsett att ge dels en större översikt över varje
landskap, dels genom särskilda berättelser
skildra dess märkligaste platser. Mest ingående
berättas det om resans två första landskap,
Skåne och Blekinge, men också hela östra
Götaland och Svealand lär vi känna ganska
väl. Men när pojken flyger över gränsen till
Norrland, är det tyvärr nästan slut med den
breda skildringen. De trakter, där Selma
Lagerlöf känt sig mest hemma, är de gamla
kulturbygderna kring Dellensjöarna och
Jämtlands Storsjö samt Sundsvallsdistriktet och
de lappländska malmfälten, skapade liksom
tidigare Värmlands bruksbygd genom sen-

224

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free