- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
226

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Landskapsskildringen i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Av Erland Lagerroth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erland Lagerroth

Tummetott får ibland pulsa i snö
under den kalla svenska våren.

Ur STF:s bildarkiv. Foto: M. Redin.

Lagerlöf har dock ej låtit färgerna bli särskilt
framträdande. Hon är berättare, inte målare.

Det skulle emellertid vara enformigt att
alltid se vårt land i dagens avslöjande ljus.
Selma Lagerlöf är också så skicklig i att
inveckla pojken i nattliga äventyr, att läsaren
förundrar sig över, att en fjortonåring
verkligen står ut med så litet sömn. Hon är en
mästare i att skildra ett landskaps
hemlighetsfulla utseende, när mörkret faller. Då kan
himlen vara som en kupa av grönt glas,
havet mjölkvitt (9), och landskapet kan få
något »vilt och eget» över sig (50). Under
natten är det, »som om hela världen hade
blivit förstenad och aldrig mer kunde komma
till liv» (2). Naturen fylles av hemskhet (13),
och skogsrå och vilddjur kan visa sin makt
(40). När björnfar från en skogsbacke visade
pojken ett järnverk, som flammar och
gnistrar och rasslar i den mörka natten, blev det
»den väldigaste syn han någonsin hade sett»
(28).

Under djurens nyårsnatt är skogen mörk
och hemsk, ty då upplyses den endast av en
molnslöjad måne och av skogsråets
tallveds-bloss (40), men när Karr och Gråfäll strövar
omkring i Fridskogen, är det »en skön och

månljus natt i slutet av sommaren», och gräs
och blommor glittrar av dagg (22). Herr
Ermenrich, storken, sedd i siluett mot en hel
och rund måne är en stämningsfull upptakt
till sagan om Vineta, den förtrollade staden
(14). I månljus kan de mest underbara saker
hända en människa. En enkel fiskare kan bli
vittne till havstärnornas dans (37), och en
berömd författarinna kan rädda en förtrollad
pojke från att bli uppäten av fädernegårdens
kattuggla (49).

Samma jublande glädje, som grep Selma
Lagerlöf, när hon på våren 1905 fick idén till
bokens enhet, möter oss i de svenska landskap,
som känner vårens ankomst. Om Västra
Vemmenhög heter det (1):

Det var inte grönt än, men det var friskt och
knoppande. Det fanns vatten i alla diken, och
hästhovsörten stod i blom på dikeskanten. Allt det krattet,
som växte på stengärdsgården, hade blivit brunt och
blankt. Bokskogen långt borta stod och liksom svällde
och blev tätare för varje ögonblick. Himmelen var hög
och rent blå. Stugdörren stod på glänt, så att det
hördes in i rummet hur lärkorna drillade. Hönsen och
gässen gingo på gården, och korna, som kände
vårluften ända in i båsen, gåvo ibland till ett råmande.

Och i Östergötland stryker arbetare tjära
på slussportarna i Göta kanal, och flickor
tvättar rutorna i de öppna fönstren, för att
våren skall få ett värdigt mottagande (21).
På samma sätt som vildgässens vårliga flykt
kommer människorna att rikta sina tankar
mot det landet, där det varken finns
»maskiner eller ångpannor», »sorg eller sjukdom»,
»böcker eller läxor» (18), väcker tranornas
överjordiska dans hos djuren en ljuv längtan
efter att »lämna den tyngande kroppen» och
»sväva bort mot det överjordiska» (5).

Vildgässen gör i Nils Holgersson en vårresa
och en höstresa. Om hösten får vi bl. a. veta,
att »regn och storm och tjocka» är
karakteristiska för fjällens höst (46) och att lövskogen
är gulnad och åkrarna avmejade i
Storsjöbygden. Men regn och rusk, molnhölj d
himmel och stormar märker vi inte mycket av
under återresan till Skåne. Det förefaller,
som om nästan hela denna del av färden
försiggick i det härligaste brittsommarväder.
Därigenom kommer den typiska svenska
hösten aldrig att sätta sin prägel på landskapet
på det sätt, som våren gör det i början av
boken.

Trots att Nils Holgersson når fjällen först
den 19 juni, ägnas sommaren mycket liten
uppmärksamhet. Den nordiska sommarnatten

226

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free