Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- Landskapsskildringen i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Av Erland Lagerroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erland Lagerroth
svenska markerna. Någon större värme
berättas det däremot, egendomligt nog,
aldrig om.
Endast en gång vågar sig Selma Lagerlöf
på en mera ingående skildring av moln. Det
är, när hon kanske inte helt lyckat liknar
molnen över Göinge vid forvagnar lastade
med säckar, tunnor, kar och flaskor (6). Man
måste beklaga, att sålunda det vackra och
skiftande landskapet på himlen, som särskilt
under sommaren men även under vår och
höst spelar så stor roll för vårt lands utseende,
inte får en bredare behandling i boken.
För övrigt kan här anmärkas, att ljudet har
en mycket stor betydelse för att göra ett
landskap livligt och för att framkalla läsarens
»samtidighetskänsla». Under de bäst tecknade
flygningarna är luften uppfylld av fåglarnas
rop och rösterna från djur och människor på
marken, av regnets smatter, gruvverkets
gnissel och järnverkets larm, valljäntornas röster
och koskällornas pinglande. Det är till en del
just frånvaron av ljudfenomen, som gör att
skildringen av Bohuslän endast i ganska ringa
grad uppväcker samtidighetskänsla hos
läsaren.
*
Selma Lagerlöf har ej behandlat det
geografiska stoffet på samma sätt som en
lärobok i geografi, som beskriver landskapets
fysisk-geografiska, biogeografiska och
kulturgeografiska faktorer var för sig. Hon har i
stället i ett episkt skeeende i landskapen
sam-mansmällt det, som representeras av de olika
delarna av geografin. Därigenom har hon gett
sina landskap nyanser, rörelse och liv och
gjort landskapsskildringarna både lärorika och
litterära (varvid den vetenskapliga
framställningens fullständighet dock givetvis gått
förlorad). Hennes stil är berättande och
syntetisk och ej, som geografins vanligen är,
beskrivande och analytisk.
Härovan har vi redan sett, hur Selma
Lagerlöf förmått att få in atmosfären i sina
landskap. Jag skall nu försöka visa, hur hon
genom att ha ett flertal olika varelser till
medelpunkter i de subjektiva landskapen
kunnat belysa det geografiska stoffet från
olika håll.
Det bör dock först omnämnas, att det även
i Nils Holgersson finns ställen, där ett
område beskrives sett utifrån och där det inte
finns någon varelse, som lever i och iakttager
området. Det finns ej så många exempel
härpå; ett av dem är beskrivningen av syd-
öst-Skåne i kap. 4, men här liksom på andra
liknande ställen skyndar sig författarinnan
att slå in på ett mer livfullt skildringssätt.
Selma Lagerlöf låter i Nils Holgersson i
motsats till i Gösta Berlings saga och de flesta
andra litterära landskapsskildringar nästan
aldrig en vanlig människa uppleva det
subjektiva landskapet.
Nils Holgersson är medelpunkten i de flesta
subjektiva landskapen. När han efter
förvandlingen den första dagen klänger sig fast
vid Mårten gåskarl och följer med vildgässen,
får han sådana möjligheter att uppleva
äventyr och att se sig om i sitt land, som inte
någon annan fjortonåring har erbjudits. Det
förstår han också själv, om inte förr så vid
Taberg, där han gripes av en jublande
entusiasm och glädje över sin resa (18). Även de
av hans läsare, som inte har större
världserfarenhet än Skåne-pojken, måste svindla
vid tanken på allt, vad han skall komma att
se och uppleva. Så stiger Sveriges alla
landskap fram inhöljda i en jublande stämning
av äventyrslusta och upptäckarglädje. Allt
är nytt, friskt och spännande.
Nils Holgersson begagnar inte något av de
moderna fortskaffningsmedel, i vilka man på
avstånd bekvämt betraktar landskapet genom
en glasskiva, som hindrar den resande att
komma i närmare kontakt med det mesta,
som är intressant i landskapet, och därför
tappar han aldrig kontakten med naturen.
Tvärtom, hans levnadssätt tvingar honom
att, ibland mer än som är behagligt, leva utan
tak över huvudet. Han blir på så sätt en
kollega till Robinson Crusoe, vars
anpassning till naturen har tjusat så många barn och
vuxna. Den nya läseboken för folkskolan blev
i många avseenden en robinsonad i svensk
natur. Pojken har nått samma kontakt med
naturen som en jägare, och det utan att döda
något djur annat än i självförsvar. Han är
en föregångare till den moderna
friluftsmän-niskan, när hon är som bäst.
Nils Holgersson är ingen natursvärmare,
utan han ser förståndsmässigt på naturen.
Han mediterar inte över naturens skönhet
eller faller i stum beundran inför storheten i
ett landskap. Däri visar han sig ha samma
egenskaper, som här förut har påvisats hos
hans författarinna. Han bekymrar sig mest
för hur han skall komma runt Sverige och
samtidigt lösa de svåra problem, som den
ledsamma historien med tomten kastat
honom in i. Han är en typisk episk gestalt.
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1949/0258.html
