- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
231

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Landskapsskildringen i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Av Erland Lagerroth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Landskapsskildringen

las på dessa ställen, är dock i de flesta fall
i författarinnans fantasi sedda från marken,
och så har också Bertil Lybeck illustrerat
dem. Sådana situationsbilder kan följa på
varandra som bilder i ett tågfönster, så att de
ger utseendet av ett helt landskap. Exempel
härpå är flygskildringarna av Skåne, Gotland,
Östergötland, Västerbotten och Bohuslän.
De kan ges i hela serier för att låta pojken
följa järnmalmens väg från gruva till
masugn och järnverk (27) eller för att låta honom
se, hur timret hugges, upplägges, flottas och
slutligen bearbetas i sågverken (41).

Genom den självklara snabbhet, med vilken
bilderna avlöser varandra får läsaren en
tjusande illusion av den vingsnabba flyktens
oberoende av jordiska avstånd och
kommunikationssvårigheter. Det är just den snabba
bildväxlingen, som kan ge Böök rättighet att
i en essä om Nils Holgersson (Stridsmän och
sångare) skriva: »Fågelperspektivet är
inbillningens eget naturliga sätt att se; den
brusande flykten är fantasiens snabba
rörlighet.»

Selma Lagerlöf har förklarligt nog inte
lyckats särskilt väl med att skildra höjd- och
djupdimensionen under flygning. Det framgår
under alla flygningarna, särskilt beklagligt är
det, när örnen flyger fram och tillbaka med
pojken i Hälsinglands djupa älvdalar. Han
måste där ha erfarit för en människa vilda
och fantastiska skönhetsintryck.

Man kan iaktta, att författarinnans förmåga
att leva sig in i en gåsryttares vida synfält
stegras under framställningens lopp. Den vida
utsikten över den skånska slätten under den
första dagen antydes något osäkert endast
genom den »otroliga» mängden av rutor i
åkerlappstygstycket, men när pojken och
vildgässen återkommer till Skåne, framställes
det i breda svep, att under dem låg breda
åkrar, betfält, gårdar, kyrkor,
sockerfabriker o. s. v.

Selma Lagerlöf är mycket skicklig i att
göra sådana stora ytor åskådliga för barns
fantasi genom att likna dem vid vardagliga
saker. Skånes åkrar blir sålunda ett
lapptäcke, Östergötland en vadmalsvåd med
smycken, Hälsingland ett grönt blad o. s. v.

Många av dessa liknelser och flygbilder är
sannskyldiga triumfer i Selma Lagerlöfs
landskapsskildring. Men om vi jämför dem med
vad som ovan sagts om hur en flygare ser
jorden under sig, framstår de dock närmast
som skickligt gjorda försök att utnyttja kar-

Ö v er märkliga platser s aktar M
ärten Gåskarl farten, och pojken kan
så här förträffligt se
Glimmingehus.

Flygfoto : Oscar Bladh. N:o A 2-529-48.
Godkänd av Försvarsstaben för publicering.

tans bild av landskapet för att skildra
fågelperspektivet. I den bild, som man genom
kartan får av ett landskap, är nämligen vägar
och järnvägar alltför framträdande, medan
höjddimensionen är starkt eftersatt.

Selma Lagerlöf har emellertid verkligen
lyckats att på några ställen helt leva sig in i
det nya perspektivet, men paradoxalt nog
sker det först, när Nils Holgersson fått fast
mark under fötterna, när han av sin bärare
placerats på någon högt belägen punkt. Då
kunde hans författarinna nämligen utnyttja
sina egna minnesbilder och därigenom
återvinna sin vanliga säkerhet och bredd i
landskapsskildringen. När örnen Gorgo har satt ned
Nils Holgersson i en grenklyka på en ås i
Ångermanland, börjar han beundra det
storståtliga landskap, som han kunnat betrakta
från örnryggen hela morgonen:

Landet väster om honom var uppfyllt av åsar och
bergstoppar, som blevo högre och vildare, ju längre
bort de stodo. — — —

Överallt blänkte åar och älvar, som hade en
besvärlig färd med forsar och fall, så länge som de gingo fram
mellan bergen, men bredde ut sig blanka och breda,
när de närmade sig kusten. Bottniska viken såg han
också. Inemot land var den prickig av öar och tandad
av uddar, men längre ut låg den klar och jämnblå
som en sommarhimmel. (42).

231

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free