- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
234

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Landskapsskildringen i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Av Erland Lagerroth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erland Lagerroth

att skildra landskapen som levande. Ty när
man har gett ett landskapselement en
mänsklig själ, ligger det ju mycket nära till hands
att även begåva det med en kropp, som har
vissa likheter med människans. Att denna
tanke inte varit Selma Lagerlöf främmande,
kan man utläsa ur hennes ord om
Ysätters-Kajsa:

Nu för tiden påstår man, att Ysätters-Kajsa skall
vara död och borta, hon som alla andra troll. Men
sådant är nästan omöjligt att tro. Det är, som om
någon skulle komma och säga, att luften alltid
hädanefter skall stå stilla över slätten och vinden aldrig mer
dansa fram över den med sus och brus och frisk luft
och störtskurar.

Men Selma Lagerlöf skildrar i Nils
Holgersson också direkt, utan omskrivningar,
landskapet och dess delar som levande. Med andra
ord, hon gör själva det geografiska landskapet
till medelpunkt och handlande i det subjektiva
landskapet. Därmed vederlägger hon
Åhlströms ord: »Topografien och geografien kunde
endast lämna neutrala uppgifter om de olika
bygdernas utseende och särart eller leda
uppmärksamheten på platser och miljöer, som
pojken och hans fågelkamrater lämpligen
borde besöka.»

Det ståtligaste och mest genomförda
exemplet på levande landskap är berättelsen om
Dalälvens väg från källorna till havet (29).
Den morska och ivriga Storån, som har en
påfallande likhet med den glada vattenström,
som vällde fram. från den gamla ankdammen
på Mårbacka vid den stora torrläggningen,
har i början ett styvt arbete för att bana sig
väg. Men den får hjälp av andra åar, och
tack vare skogens klokhet förenar den sig med
Fuluälven. Och under det gemensamma
namnet Dalälven går så de två floderna
tillsammans stora och mäktiga genom landet. Till
sist störtar de sig trötta och gamla i det
väntande havet. Den sagan är både ett
utomordentligt konstverk jämförbart med
Smetanas tondikt Moldau och en fint gjord
omskrivning av hur erosionens och
ackumulationens krafter arbetar i en flods lopp. Bland
andra exempel på besjälande av landskap
skall jag bara nämna de två utsökta
skildringarna av mötet mellan land och hav: vid
Kullaberg och i Blekinge.

Subjektiva landskap i litterär form innebär
inte bara, att en person lever i eller på olika
sätt beskriver ett landskap. Författaren kan
även låta landskapet bli delaktigt i personens

stämningar eller låta honom påverkas av
landskapet. Utom genom denna
parallelli-sering kan fina effekter även uppnås genom
kontrastverkan.

Trots att Selma Lagerlöf var mer epiker
än lyriker, saknas inte sådana paralleller i
Nils Holgersson. Pojkens svårmodiga tankar
över sin nya skapnad, som hindrar honom att
söka glädje och tröst hos människorna,
ackompanjeras sålunda effektfullt av det
enformigt strömmande regnet i kyrkbyn (6).
En fin kontrastverkan uppnås genom Nils
Holgerssons trumpna
söndags-innesittar-humör och naturens sjudande vårintensitet
utanför stugan (1).

Gestalternas egen karaktär kan ge läsaren
ett livligare intryck av landskapet. Den ljusa
och glada bondkvinnan, som sträcker brödet
mot örnen, är frisk, sund och godhjärtad som
det sommarljusa Ångermanland självt (42).
Den utslitna hästkraken stärker vårt intryck
av fuktighetsdrypande ruggighet under
ösregnet i Närke (24).

Även många händelser kan innehålla
paralleller till särdrag i landskapen. Den genialt
utformade råttstriden på det gamla
Glimmingehus (4), som äger många likheter med
Djungelbokens stora djurbataljer, sveper in
den gamla övergivna riddarborgen i den
mystiska atmosfär, i vilken de kalla och
mörka rummen uppleves av vår tids
människor. Den innehåller också många
fantasieggande likheter med medeltidens blodiga
belägringar. Och det är nog ej någon
tillfällighet, att de oborstade kråkornas laglösa
liv och fräcka bortrövande av Nils Holgersson
försiggår just bland de skräpiga och
vårvinterfula mossarna och moarna i Sunnerbo (16).

I Nils Holgersson är det dock ej det
vanligaste, att landskapet genom stämningar når
kontakt med personerna. Det ingriper i stället
självt i handlingen, det har fått sig tilldelat
en av huvudrollerna i spelet om Tummetotts
resa kring Sverige. Ibland minskas dock
tyvärr landskapets episka aktivitet, så att det
lever sitt eget liv oberoende av pojke och
vildgäss (Medelpad, Bohuslän), och vid ett
tillfälle blir det t. o. m. självt utan
rörelseelement (Halland).

Selma Lagerlöf hade en förmåga att, när
hon vistades i eller tänkte på ett visst
område, förnimma just de händelser, som
inträffat däri. På denna hennes begåvning
bygger ytterst det draget i Nils Holgersson,
att händelserna är så karakteristiska för det

234

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free