- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
238

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En dialog om rättvisan. Av Curt Rohtlieb

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En dialog om rättvisan

Men Hegel hade tillika fattat staten, ej
såsom en lokal bildning, utan som en av
Gud på jorden förverkligad idé. Tredje
riket avsatte både skaparen och alla
Hegelska, rena idéer. Rasen trädde i stället,
och därmed hade man bemäktigat sig en
idé, som stod i centrum för en vetenskaplig
forskningsgren och vidare utbildades
genom en bestickande, flitigt idkad
kvasivetenskap. Varje folk tror ju sig gärna vara
förmer än de andra. Olikheten tas såsom
bevis på överlägsenhet. Rasteorin måste
därför leda till självhävdelse.

Erkänner man olikheten människor
emellan såsom grund för den överlägsnas
härskarrätt, blir slutstenen en teori om
överhöghet för en viss ras. Konsekvensen
drogs av den franske diplomaten och
schöngeisten Gobineau, naturligen med det
resultat, att den nordiska rasen, dit han
räknat sig, ägde rätt att härska över de
övriga. Han var fylld av självkänsla såsom
ättling av urgammal normandisk högadel
och kände sig genom sitt
nordiskt-bre-tagniska blod väsensskild från gemene plebs.
Blott genom den supremati ödet tilldelat
eliten, kunde världen föras framåt.

Till liknande resultat hade även Hegel
kommit. Staten har enligt honom ingen
annan plikt än att hävda sig själv, och
»världsanden» överlämnar åt olika nationer
i tur och ordning att vara den över alla
andra härskande. Gent emot den ledande
nationens absoluta rätt att vara bärare av
världsanden äro övriga nationer i fullständig
avsaknad av all rätt. Naturligtvis
betraktade han det dåtida Preussen som den
utkorade. Men varför ej lika gärna t. ex.
Ryssland, England eller något annat land?
Svaret ligger i själva hans system och kan
ej kallas lättbegripligt. Rasteorierna och
hjältedyrkan bidrogo i varje fall till en lära,
som i tidens fullbordan tog mytens gestalt.

Rümelin betonar däremot, att idén om
en mänsklighet står högre än all
nationalitet. Från tysk patriotism är han ingalunda

fri, utan hälsar Tysklands segertåg till
nationell enhet, Bismarcks verk, med
hänförelse. Men varför skulle han ej göra det?
Det var blott samma väg, som många
andra länder gått, t. ex. Italien, hälsat med
bifall även av det liberala Sverige. Något
övervälde för en viss ras kunde Rümelin
ej medgiva, genomträngd som han var av
rättens idealism. Rättens område är,
förklarar han, intet mindre än den
överskådliga fullheten av alla mänskliga
levnadsförhållanden. Samvete och rättskänsla
betraktar han såsom två empiriskt givna
faktorer, vilkas uppkomst och orsak han
blott flyktigt antyder. De samverka för
danande av den ordningsdrift, som
utmärker ej blott kulturfolken utan varje
stabilt samfund. Det är ej så, att rätten
skulle alstra eller av egna medel skapa
personlig frihet, egendom, familj eller avtal;
den finner dem enligt Rümelin såsom
resultat av det naturliga driftlivet och
ingriper blott ordnande och gränsdragande
för att dylika institutioner skola kunna
existera jämsides.

Den myt om staten, som uppstått ur de
av Cassirer skildrade idéströmningarna, har
ett helt annat innehåll och framför allt ett
långt godtyckligare underlag. Empiriskt är
detta ej. Ehuru myten, som sagt, fått sin
egentliga teori genom Hegel, ha Carlyles
och Gobineaus insatser kanske haft större
emotionell betydelse. De ha tilltalat
fantasin. Och tanken på den obegränsade makten
måste ju tilltala varje majoritetsparti; vi
ha sett det själva.

Tredje rikets koryféer voro för det mesta
föga intresserade av djupsinnigheter och
visste väl ofta knappt av regimens
förnäma anor. De ville helst avskära
sambandet med äldre ideologier, men dyrkade
rasens urkraft, som de omsatte i handling.
Även hos oss veta nog förespråkarna för
den obegränsade statsmakten föga om
äldre maktdyrkande ideologier och
sambandet med dem.

238

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free