- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
250

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En skandinav i motvind. Orvar Odd om tyskar, frihet och smör. Av Ture Nerman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ture N er m a n

förutsättes bekanta. 1844 kom den då
33-årige, redan nordiskt uppmärksammade
Aftonblads-journalisten Orvar Odd,
besviken på kritiken mot debutdiktboken Min
fattiga sångmö och på sitt första just
förolyckade äktenskap, till Köpenhamn och
upptogs med öppen famn i de danska
skandinavernas kretsar. Det
skandinaviske Selskabs styrelse engagerade
honom samma höst 1844 för en
föreläsningsserie Sveriges nyeste aesthetiske og
publi-cistiske Literatur, som enligt Giödwads och
Plougs Fædrelandet den 7. 11. 1844 skulle
pågå i sex onsdagar från den 13. 11. Den
hölls i Hotel d’Angleterre och samlade en
publik på c:a 500 personer, till stor del
damer, samt utgavs 1845 under titeln Den
nyare svenska skön-litteraturen och
tidnings-pressen, En öfversigt i sex
föreläsningar. Föreläsningarnas betydande
vetenskapliga värde har framhållits av vår tids
litteraturhistoriker.

Genom sina föreläsningar och sitt
framträdande i övrigt bland skandinavismens
ledare i Köpenhamn blev Orvar Odd en
känd figur i den danska huvudstaden, där
han denna gång stannade till 1847 för att
då flytta över till Hälsingborg och starta
Öresunds-Posten just lagom till danskarnas
frihetskamp mot det preussiska överfallet
1848.

Lika lite som skandinavismen var populär
i alla kretsar i Danmark var givetvis dess
svenske vapendragare det. Möller påpekar
också i sin avhandling, att »det er en farlig
Færd at ville drive Politik i et Land, hvor
man ikke har Statsborgerret» — något som
kosmopoliten och framför allt skandinaven
Orvar Odd inte betänkte. Hans fosterland
var Skandinavien. Och 1846 råkade han illa
ut i den inflytelserika Berlingske politiske
og Avertissements-Tidende,
konservatismens huvudorgan, ena gången för en
tidningsuppsats, andra gången för ett skåltal.

Med tidningsuppsatsen förhöll det sig så:

Som ett komplement till den skandina-

vistiska tidningen Fædrelandet startades
nyåret 1846 ett litterärt veckoblad Nordisk
Literatur-Tidende, där Orvar Odd
engagerades som redaktör för den svenska delen
och praktiskt taget blev den tongivande.
I detta veckoblad, som endast kom att
leva året ut, recenserade han ny svensk
litteratur, skrev bl. a. ett par intressanta
artiklar om Talis Qualis’ Sånger i pansar
och August Blanches Järnbäraren, men
levererade också i nr 18 en artikel Den
svenska kulturens karakter i afseende på
utländska inflytanden. Den skulle
åstadkomma ett visst rabalder.

I sin artikel hävdade Orvar Odd, gentemot
faran av det tyska inflytandets stärkande i
Danmark och i hela Norden, att »germanismens
intrång» var till skada, »det geheime-hofrathliga
Tyskland» finge inte isolera oss från »den allmänna
verldsbildningens rörelser» och den svenska
kulturens frihet från »germanisationen» kunde vara
en tröst »för de tvifvelsamme och nerfsvage». Han
sökte påvisa, att i både litteratur och konst vore
det franska inflytandet det riktiga, vi vore mera
besläktade med fransk anda. Man talade bättre
franska än tyska i Sverige, det ligger »redan i det
svenska talets musikaliska art någonting, som gör
det för svenskar ytterst motbjudande att
efterlikna den tyska guttural-pronunciationen».
»Sverige kan icke förtyskas», och skandinavismen
skulle se till, att inte Skandinavien blev något
»af oblida nornor koradt offer för germanismen».
»Fransyskheten» var nu inte »i och för sig
saliggörande» men den var »det bästa vapen, det
grundligaste motgift emot tysk mysticism, tysk
skolastik, tyskt radomontaderi, tysk
sentimentalitet, liksom hela denna tyska politiska idyll, i
hvilken furst Metternich sedan så många
decennier med ett rörande sostenuto blåser herdepipan».

Detta var nu ingen särdeles välbalanserad
avhandling, och det blev genast oro i lägret
hos de tysksinnade och eljest försiktiga i
det lilla landet med den store grannen —
år 1846, två år före dennes militära
påhälsning. Berlingske politiske og
Avertissements-Tidende införde den 30 maj en lång
artikel av märket »Ad.»: Nogle Ord i
Anledning af en i »Nordisk Literatur-Tidende»
indrykket svensk Afhandling.

250

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free