- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
252

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - En skandinav i motvind. Orvar Odd om tyskar, frihet och smör. Av Ture Nerman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ture Nerman

lockar. Det var någonting pusserligt att se de
förnäma herrarna trängas mellan sådana
plebejer, som Monrad, Ploug, Lehmann . . .

Efter att ha skildrat seglatsen uppför
Sundet och tecknat staden Helsingör
omtalar förf., att sådana fester för
ständer-institutionen hölls förr också i Köpenhamn
och på flera andra håll, men man hade
blivit politiskt desillusionerad på
institutionens resultat och festerna hade inskränkt
sig till idel negativa demonstrationer,
ihåliga adresser och fromma önskningar, och
nu var det endast Helsingör som fortsatte.
Men där var det en verklig folkfest:

Hvad som ger denna fest i Egebäksvang en
alldeles särskild betydelse, är dess egenskap af
folkfest i detta ords aldraegentligaste mening, ithy
nemligen att det närgränsande landets allmoge
plägar talrikt infinna sig därvid, och detta icke
blott för att roa sig en dag i det gröna, men äfven
för att lyssna till de tal, som vid tillfället hållas,
för att höra hvad »aviseskrifvarne från
Kjöbenhavn», hvad ständerdeputeraden Lehmann eller
den frihetsvarma gubben Drewsen kunna ha att
säga. Det är betydningsfullt att se hvilket intresse
den danska bondeklassen eger för dylika
»meetings» på engelsk fason; Himmelbiergsfesten,
Skamlingsbanks-festen äro äfven till stor del
sådana . . .

Orvar Odd ger ännu en närbild av själva
folkfesten, som kan vara värd att
återuppliva:

Egebäksvang är en dejlig bokskog utmed
Sundet, en halv mil söder om Helsingör. Man har
der enkom för festerna af den 28de maj uppfört
en stor salong, hvilken för tillfället dekoreras med
löf, blommor och otaliga flaggor, på hvilka sednare
man har god råd i den närbelägna sjöstaden.
Äfven utanpå byggningen svajade de skandinaviska
flaggorna, hälsande gästerna från staden och dem,
hvilka ångfartyget medbragt, välkomna till den
landtliga högtiden. Hela skogen var förvandlad
till ett slags »Dyrehaven»; hundratals tält och
baracker hvart man vände sig, taskspelarteatrar,
musik, kaffeservering, ölhus, tobaksbodar, och
öfverallt utanpå tältet en hög stång med den
vackra dannebrogen, hvilken mängd af röda och
hvita fanor tog sig alldeles förträffligt ut bland
de gröna löfmassorna! Den subskriberade
middagen, för hvilken ett storartadt hästskobord var
serveradt inne i salongen, räknade säkerligen ett

par hundrade gäster, hvaribland rätt många
damer; man bemärkte äfvenledes icks så få
hedervärda bondgubbar, hvilka hvar med sin kära
gumma vid sidan slogo sig ned vid bordet bland
herremännen från staden. Rundtomkring salen
på ett slags omgifvande amfiteater sågos
dessutom, jemte allahanda godt folk från Helsingör
och herrgårdarna, en hel hop bondefamiljer,
såsom åskådare och åhörare, husfäderna och
drängarna med högtidliga halsduksrosetter, hustrurna
och döttrarna i nystrukna klädningar och sina
prydligt guldbroderade hufvudbonader.

På en sådan fest den 28 maj 1846 var det
nu den svenske diktaren skulle komma att
säga ett par ord, som blef föremål för en
del skriverier i Berlingske och andra
Köpenhamns-tidningar. Festen slöts som
vanligt med en diner, vari deltog 200
personer och där diverse skålar utbragtes: för
kung Frederik VI (minnesskål, han hade
avlidit 1839), för den sittande kung
Christian VIII och kronprins Frederik (han
som 1849 skulle komma att signera den
nya frisinnade grundlagen), för den vidgade
rösträtten, för folkviljan, för
skandinavismen, för de närvarande svenskarna. För
denna sista skål kom nu den närvarande
skandinaven dr. Sturzen-Becker att med
några ord tacka. Berlingske säger elakt, att
sedan denne »gjordt Selskabet bekjendt
med nogle Anliggender betræffende hans
egen Person, udbragte han den höist
betydningsfulde og vittige (!!?) Skaal: ’Mere
Frihed og lidt mindre Smör (!!!) i
Danmark’.»

Tidningen Kjöbenhavnsposten tog redan
samma dag opp BT:s referat som
förklarades för falskt. Fædrelandet för dagen
nämner intet därom men upplyser, att festen
var strålande och att man gång på gång
sjöng »Vintern rasat». BT polemiserade så
den 3. 6. mot Kjöbenhavnsposten och den
4. 6. säger Fædrelandet, att eftersom de två
tidningarna råkat i gräl om vad dr.
Sturzen-Becker sagt ville Fædrelandet meddela
orden »som Taleren selv endnu er istand
til at erindre dem». BT behövde dock inte

252

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free