- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
282

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två visböcker från 1700-talet. Med musik av J. Wikmanson och J. M. Kraus. Av C.-G. Stellan Mörner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C.-G. Stellan Mörner

historiens område att i allt större
utsträckning inse. Särskilt bristfälligt har dock
tidigare samarbetet mellan litteratur- och
musikhistoriker varit (därom vittna tyvärr
ännu de tillgängliga svenska
litteraturhistorierna och den svenska musikhistorien).
— Bellmansforskningen är ett sådant
område, där samarbete mellan litteratur- och
musikforskare måste anses särskilt
nödvändigt. Bellman levde ju under
sällskapsvisans guldålder, och tiden vimlar av både
texter och melodier som härstamma inte
bara från honom själv utan från åtskilliga
andra, kulturellt verksamma
personligheter, kanske ofta mera kända genom insatser
på andra områden.

Privata visböcker och vissamlingar
förekommo i stor utsträckning, och här nedan
omnämnes en sådan visbok, vars
värdefullaste alster visat sig vara en tidigare
saknad melodi till Bellmans dikt »Camilla»
samt en opublicerad bordsvisa av Anna
Maria Lenngren.

Förf. står i tacksamhetsskuld till docent
Olof Byström och förste bibliotekarien Nils
Afzelius för många goda råd och för svar på
detaljfrågor av vikt samt för stimulerande
samtal med dessa bägge specialister inom
bellmansforskningen.

I Kungl. Musikaliska akademiens
bibliotek förvaras en vissamling i manuskript,
inbunden i ett elegant läderband i
tvär-oktavformat. Såväl text som noter äro
handskrivna av den svenske tonsättaren
Johan Wikmanson (1753—1800).
Kompositören har själv daterat nästan samtliga
28 visor, och man kan därigenom
konstatera, att melodierna tillkommit under åren
1789 — ca 1798. Notskriften är
utomordentligt vacker och texterna präntade med
mycket driven och lättläst stil.

Wikmanson kallar på visbokens första
sida sin samling för »Sammelsurium af
Wisor och Små Sångstycken med melodier
af W . . .». Samtliga texter och melodier

komma att i detalj behandlas i annat
sammanhang, men vad som här ur
litteraturhistorisk synpunkt kan vara av intresse är
i första hand det urval av textförfattare
som samlingen bjuder på. Man återfinner
texter av A. M. Lenngren, Bellman,
Lan-nerstierna, Franzén och Leopold-lärjungen
Isac R. Blom. Av utländska författare är
Bürger rikligast representerad, men även
dikter av tysken Matthias Claudius, dansken
Baggesen och fransmannen Antoine de
Bertin har Wikmanson tonsatt. Fyra texter
ha ej försetts med författarnamn, och
dessa ha i sin tur ej kunnat avslöjas. Bürger
står för texten till fyra visor, av vilka den
mest kända torde vara »Des Pfarrers
Tochter von Taubenhain», en spökballad
som av Wikmanson fått en romantisk, i
viss mån om Schubert och Löwe erinrande
musikalisk dräkt.

Men vi intressera oss här närmast för de
svenska textbidragen. Lenngren svarar för
tre texter, Franzén likaså för tre och
Lan-nerstierna och Blom för var sin. Bellman
intar en särställning därigenom att hans
ena bidrag är fördelat på 6 olika nummer
och bildar en hel liten sångcykel.

Här torde det vara lämpligt erinra om,
att Bellman och Wikmanson voro kolleger
vid Kungl. Nummerlotteriet, där
Wikmanson var kassör och kamrerare och således
hade en del gemensamt med den poetiske
hovsekreteraren. Bägge voro dessutom
intima vänner till den framstående
stadsarkitekten Erik Palmstedt, och även om
Bellman och Wikmanson av allt att döma
icke umgåtts särskilt flitigt sinsemellan i
privatlivet, så ha utan tvekan just
Wik-mansons kunskaper som tonsättare,
teoretiker och yrkesmusiker tilldragit sig
Bellmans uppmärksamhet.

Ett berömt och kulturhistoriskt
värdefullt bevis på den goda vänskapen mellan
familjerna Palmstedt och Bellman å ena
sidan och Palmstedt och Wikmanson å
andra utgör Bellmans lilla diktcykel »Häck-

2

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free