- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
285

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två visböcker från 1700-talet. Med musik av J. Wikmanson och J. M. Kraus. Av C.-G. Stellan Mörner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Två visböcker från i y o o -talet

Wet du min bror, hvad egenteligt giorde,
Att denna tiden så frödefull war?
Jo, ta sig rus man då oftare torde
Icke ur glas; nej då drack man ur kar.

Är då wäl under om werlden för detta
Altid war munter och sorgfri min wän ?
Finge wi blott denna plägsed till rätta,
Kom straxt den Gyllene tiden igen.

Fru Lenngren född Malmstedt.

I Musikaliskt Tidsfördrif 1789 är denna
dikt (endast första strofen är tryckt) försedd
med en annan melodi av Wikmanson,
nämligen den till texten »Bröder! se Bålen nu
fröjdas», en annan lenngrensvisa på samma
versmått som »Gyllene tiden». Musiken till
den förstnämnda dryckesvisan är försedd
med ett omkväde för korus, vilket icke
passar så väl in på texten i »Gyllene tiden».
Den senare har också %-takt till skillnad
från 4/4-takten i den andra melodin. Det
var kanske tidskriftens utgivare, den
välkände tonsättaren Olof Åhlström, som
velat ha en melodi till en ny
lenngrens-dikt och då tagit en användbar musik från
en annan visa. Sedan har Wikmanson själv
skrivit en efter textens innehåll lämpad
melodi till »Gyllene tiden», men denna nya
melodi har aldrig blivit tryckt.

Som bekant var Åhlström gift med en
svägerska till fru Lenngren, och eftersom
Wikmanson var hans kollega både som
organist och medlem av Musikaliska
Akademien och över huvud taget hade livlig
kontakt med samma umgängesvänner som
skaldinnan, så finns det ingen anledning
tvivla på Wikmansons uppgift, att fru
Lenngren är förf. till »Gyllene tiden».

En av Wikmansons goda vänner och
dessutom hans lärare i teori och
komposition var hans något yngre kollega,
hovkapellmästaren Josef Martin Kraus.
Denne, som på grund av vissa drag i sin
instrumentalmusik brukar hedras med
epitetet »den svenske Mozart», var född samma
år som denne, d. v. s. 1756, och dog liksom

19

denne ung, 1792, nästan jämnt ett år senare
än wienmästaren. Kraus var av tysk börd,
närmare bestämt från Odén wald-trakt en
men hade 1778 begivit sig till Stockholm
för att söka sin lycka vid Gustav III:s
teater- och operaälskande hov. Efter några
år av misslyckanden och umbäranden
lyckades han också väcka kungens intresse
och fick snart i uppdrag att skriva både
opera- och balettmusik. Hans förnämsta
opera är »Æneas i Carthago», som
uppfördes först efter hans död. Men han har
också skrivit åtskilliga symfonier, diverse
kammarmusik, kyrkomusik,
begravnings-och bisättningsmusik för Gustav III och
en mängd sånger. Hans musik är
Gluck-påverkad, har stundom n’ågon släktskap
med Mozarts men är också originell och
bärkraftig i rent personliga stildrag. Det
är föga rekommenderande för svensk
musikkultur, att man så gott som aldrig får höra
verk av denne verkligt snillrike och tjusande
tonsättare.

Efter Kraus’ död samlades hans
manuskript och lämnades till avskrivning, i en
del fall till tryckning, och de flesta kända
Kraus-kompositionerna donerades i
autografer eller avskrifter till Uppsala
universitetsbibliotek av den fint bildade och
musik-älskande överintendenten Fredrik Samuel
Silverstolpe. Han var en verklig
Kraus-entusiast och gav själv 1833 ut den första
biografin över tonsättaren. Eftersom de
flesta av Kraus’ originalmanuskript numera
ha förkommit, utgör Silverstolpes donation
en mycket värdefull samling, som även
tyska forskare haft som utgångspunkt för
sina undersökningar om den tysk-svenske
kompositören.

Liksom Wikmanson och Bellman var
också Kraus en mycket gärna sedd gäst
hos familjen Palmstedt, och från Kraus’
sista år härröra en rad sånger, tonsatta till
texter av Bellman. Mest känd är väl den
lilla sångcykeln eller pastoralen
»Fiskarstugan», som utgör en pendang till den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free