- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
287

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två visböcker från 1700-talet. Med musik av J. Wikmanson och J. M. Kraus. Av C.-G. Stellan Mörner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Två visböcker från i y o o -talet

var däremot Mozart vid sin död 1791 ännu
relativt okänd, och det är därför naturligt,
att Bellmans dikt för våra ögon ter sig något
konventionell och samtidigt tycks röja en
viss brist på närmare förståelse för Mozarts
tonkonst.

Kraus’ musik till denna text är
visserligen icke direkt tragisk, men han har känt
djupt för själva händelsen. Tydligen fann
han icke Bellmans text tillräckligt
inspirerande, ty han har icke genomkomponerat
denna sång utan låtit första strofens musik
gälla även till de bägge återstående (sånär
som på slutackorden i sista strofen). Fredrik
Samuel Silverstolpe var väl den förste som
vågade påpeka ett visst missförhållande
mellan karaktären på texten å ena sidan
och musiken å andra. I sin egen notsamling,
som bevaras på släktgården Näs i Uppland,
ägde Silverstolpe ännu en avskrift av just
denna sång, och till denna har han bifogat
nedanstående lilla anmärkning, som bör
läsas efter själva Bellmanstexten:
Bellman: Mozart, man din grift uplåter,
värmd af tusen facklors sken.
Sångerskan dit namn begråter,
i en stämma hög och ren.
Ögats gråt nedströmmar åter,
med en blik til Eliséen.

Ädla Skugga, til din ära
bäfvar fleuten öm och svag;
Lutan hörs sin klagan bära
i de sorgligaste slag.
Pukorne din liksång nära,
mumla Ömhet och behag.

Flyg från Jordens däld och dimma
til de sälla andars dal.
Att i Englars Chor förnimma
nya stämmor til dit val.
Mozart vid din sidsta timma
krossas borde hvar Cymbal.1

Silverstolpe: Till denna melodie har H:r Ahlström,
uti ett af sina små Musikhäften, anskaffat en
mängd medelmåttiga stancer öfver Hoppet. —

1 Bellman använder här ordet cymbal som
förkortning av clavicymbal = cembalo, den tidens
vanligaste klaverinstrument.

Sången är af Kraus satt till ord af Bellman, öfver
Mozarts död. — Den som någonsin kommer att
läsa dessa ord, skall förmärka huru skilljaktiga
rörelser den store mannens frånfälle uppväckte
hos hans Skald och dennes Tonsättare. Den förre,
långt ifrån att påkalla någon enda bland
Sånggudinnorna, höll sig ensamt till Instrumenterne.
Så lät han flöjten bäfva, och denna bäfning kallade
han öm och svag; pukorna måste mumla, och
deras ljud ansågs innebära ömhet och behag;
slute-ligen gick han rigtigt löst på alla Clavér: han
ville att hvarje Cymbal skulle krossas. —
Tonsättaren deremot saknade djupt: han kände att
sångens största snille nedgått uti griften, och hans
utgjutelse dervid var på en gång pathétisk och
ädel. — För anmärkaren blef det vidrigt att röja
de både konsternas fiendtelighet der de bordt
vara som mäst förenade; han vågade då försöket
att göra dem mot hvarandra något vänligare.

Man kan fråga: hvarföre sattes den Bellmanska
Sången i musik? man kan svara: Kraus kände
djupt konstens och jemväl sin personliga förlust:
hans känsla behöfde yttra sig, men han hade, på
sätt en långt sednare tids Svensk Skald sig
uttrycker, han hade inga andra ord till hands.

Fr. S. S.1

Så Silverstolpes »förbättring» av Bellmans
text:

Mozart, man din grift upplåter,
lyst af facklors bleka sken,
Melpomène vid urnan gråter,
Clio reser minnets sten:
gracerna sin älskling åter
mana fram ur Elysén.

Ädla skugga, snillets ära,
konstens högsta dyrkan tag!
Sången vill sin hyllning bära,
lutan vägrar sina slag.
Ack, der dödens moln är nära,
skymtar lifvets rena dag.

Flyg från jordens däld och dimma
till de sälla andars famn,
att i himlars chor förnimma
ljudet än utaf ditt namn!
Mozart, i din sista timma
kraftfull reser sig din hamn.

Requiem var Mozarts sista arbete.

1 Silverstolpes notsamling har genom älskvärt
tillmötesgående ställts till mitt förfogande genom
doktorinnan A. Silverstolpe. -— En närapå
ordagrann kopia finns även bifogad ex. i Uppsala.

287

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free