Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kalmaritisk kulturmiljö. Av Manne Hofrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manne Hofrén
Kulturreservatet Krusens ti em ska
gården i Gamla staden. Tack vare
en testamentarisk gåva har staden
här haft lyckan att kunna bevara
en orörd borgerlig kulturmiljö
från 1700-tal och tidigt 1800-tal
— huvudby ggning, uthuslängor,
köks- och fruktträdgård. Möbler
och husgeråd ner till minsta
detalj finnas här på ur sprunglig
plats. Foto Hofrén.
undantag här är likvisst
kalmarborgmästaren Christopher Larsson Grubb, som på
r66o-talet skrev sin stora ordspråksbok och
sin Gustaf Vasa-historia. Vissa
kulturinitiativ kunna sägas vara typiska för en
svensk biskops- och gymnasiestad — dit
hör startandet av tryckerier, dit hör också
grundandet av de stora stifts- och
gymnasiebiblioteken, ofta förenade med
natur-och kulturhistoriska samlingar av olika slag.
Kalmar fick på stiftschefens initiativ ett
tryckeri redan 1626, då Christopher Günther
slog sig ner här. Biblioteket växte från och
med 1600-talet ut i rask takt, och utgör nu
med sitt bestånd av handskrifter och rar
litteratur den främsta bäraren av stadens
lärda tradition. Främst genom biskop
Wal-lenstråhle vid slutet av 1700-talet fick
biblioteket så sina betydande samlingar av
kulturföremål, mynt, medaljer och kuriosa,
stadens första museum, numera utgörande
en kostbar beståndsdel i länsmuseet.
Bland de initiativ, som utgingo från
gymnasium och lärare under 1600-talet må här
också nämnas rektorn Nicolaus Holgeri
Catonius’ försök att i undervisningens tjänst
skapa skoldramatik. Catonius skrev
nämligen dramat »Trojenborg», som av hans
lärjungar uppfördes 1632, så vitt man vet det
första litterära skoldramat i svensk historia.
Catonius’ företal till sitt drama saknar inte
sitt intresse: »Det har alltid såväl hos
hedningar som kristna varit aktat för en nyttig
ting att öva ungdomen i komedispelande,
ty därav bekommer man både dristighet
att tala, skicklighet i umgänge och
förfaren-het i gamla historier och handlingar samt
utom detta även förmaningar till ett
försiktigt och ärbart leverne».
Som andra stift fick detta sina speciella
prästsläkter, varibland Svebilierna väl är
den märkligaste — stiftets största
kyrkonamn är Olaus Svebilius, den karolinska
ärkebiskopen, »bekant inom varje hydda,
där barnen på första bladet i sin katekes
läsa hans namn», som det heter i N. I.
Löfgrens vittberömda »Clerus Calmariensis».
Forskande och författande präster ha suttit
i sina studiekamrar stiftet runt och skrivit
historia, bygdebeskrivning, biografi och
botanik. Och stundom även poesi, som
kyrkoherden Jacob Wallenberg i Mönsterås,
författaren till Min son på galej an. Man bör
också här nämna biskopssonen Erik Johan
Stagnelius, som efter sina första litterära
försök i prästhemmet i Gärdslösa sedermera
skrev bl. a. sina Liljor i Saron i Kalmars
biskopshus.
Stiftschefernas personligheter synas
emellertid här i Kalmar mindre än i andra stift
ha varit av dominerande betydelse för det
allmänna kulturlivet — särskilt gäller detta
1800-talet. Det blir i stället lektorerna och
andra lärare som lysa fram i 1800-talets
lokala kulturkrönika. Och vid sidan av dem
en rad personer ur denna gamla handels-
292
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
