- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
293

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kalmaritisk kulturmiljö. Av Manne Hofrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kalmar i ti sk kultur mil j ö

och sjöfartsstads klassmedvetna och bildade
borgarfamiljer, vilka med sina traditionella
kontakter med utland och yttervärld ofta
nog representerade modärna initiativ inom
samhällets kulturfrågor och kulturkamp;
det blev också främst ur sådana familjer
som det senare 1800-talets kalmaritiska
representanter för bildande konst och kultur
skulle framgå — Sundberg, Kreuger, Rosén
och Roosval för att nämna endast ett par
namn.

Man behöver inte tränga särdeles djupt
in i Kalmars kultur- och bildningshistoria
för att finna vilken dominerande roll
lärarna, skolan, skolreformerandet och
läroboks-författandet spelade — stadens
pedagogiska historia kan utan överdrift sägas vara
lysande. Det går en bestämd linje från
Catonius’ nyssnämnda skoldrama av 1632
till vår tid. Söker man fånga in stadens
främsta insats i 1800-talets svenska odling
måste man nog stanna inför dess roll inom
svenskt undervisningsväsen, där staden på
grundval av stifts- och lärdomssätets
funktioner skapade en speciell tradition.

Det mesta av vad som skedde på detta fält
tillhör väl studiekamrarnas isolerade miljö,
men det tillhörde också skolans levande
liv, och det måste dessutom mer än en gång
ha givit en allmän grundton i samtal och
diskussioner medborgarna emellan. Ett
sådant diskussionsämne bör den i Kalmar
först uppträdande kampen klassisk
bildning contra realbildning ha utgjort.

I centrum för sistnämnda diskussion stod
den kalmaritiska pedagogikens största
namn, rektor O. E. L. Dahm. En levande
kraft, initiativrik och mångsidig var denne
man, framstående som skolman,
riksdagspolitiker, kommunalman, trädgårds- och
biodlare, donator och medborgare — med
all rätt har man på »Dahmska huset» vid
Lilla Torget låtit uppsätta hans bild i brons.
Rektor Dahms intresse och initiativ sträckte
sig till alla former av
undervisningsväsendet, läroverken, seminarierna, folkskolan,

biblioteken. Han var en reformernas man,
arbetande mot modärnare mål och metoder,
och hans kamp för bättre plats i solen åt de
reala ämnena var av verklig betydelse. I
detta fall kom Dahm i strid med de klassiska
traditionerna kring domkapitel och
gymnasium.

När den svenska folkskole- och
seminarieorganisationen efter 1842 trädde ut i
livet, blev Dahm en betydelsefull
organiserande kraft, och för de nya lärareämnena
kom hans »Skolmästarekonst» att bli den
första pedagogiska handledningen i tryck.
Jämte Dahm verkade kalmarläraren S. G.
M. Ström som folkskoleorganisatör, båda
av betydelse långt utanför stiftets gränser.
En annan lärare, G. Berggren, utgav
härifrån några av rikets första skoltidningar,
Skolklockan, Ungdomsvännen, Monitoren
etc. Ur kalmaritisk skoltradition framgick
även den store pedagogiske nydanaren Per
Adam Siljeström. För svenska skolbarns
fantasiliv under generationer har slutligen
Jenny Nyströms trohjärtade
skoltidnings-och barnboksbilder spelat en väldig roll —
konstnärinnan var dotter av Kalmars förste
folkskollärare efter 1842 års organisation.

Rikets produktivaste läroboksförfattare
under 1800-talet var hemma i Kalmar •—
den nyssnämnde rektor O. E. L. Dahm,
som skrev och utgav en rad läroböcker av
för sin tid avgjort modärnt slag. Hans
svenska historia utgick i 16 upplagor, och
hans 1858 först utgivna geografi fortsatte
att utkomma med nya upplagor ännu i
början av 1900-talet. Dahms geografi
representerade i sitt mera faktiska grepp på
ämnet någonting alldeles nytt i sitt slag,
och den har, som G. Jacobsson skriver i
Dahms levnadsteckning, haft en enorm
betydelse för den geografiska bildningen i
vårt land.

Men Dahm var inte ensam om sådant
författarskap här. Generationer av svensk
skolungdom ha tragglat med filosofen och
kalmarlektorn J. J. Borelius’ grundlinjer

293

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free