295 (Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kalmaritisk kulturmiljö. Av Manne Hofrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kalmaritisk kultur milj ö

Kalmarpressen har mycket rika
1800-talstraditioner, vilka givetvis också ligga
som bakgrund till denna orientering mot
pressens värld. Särskilt livligt blev det på
den journalistiska fronten här sedan den
bekante doktor Jon Engström,
»Trädoktorn», kring 1840 startat sin tidning
Barometern, ett liberalt oppositionsorgan med
en högst levande och rabulistisk ton, ofta
i skarp fejd mot myndigheter och godsadel,
»Högdjuren i Kråkvinkel», som Trädoktorn
formulerade det i sina skrifter. I
Barometern medarbetade Oscar Patrik
Sturzen-Becker, och Pehr Thomasson gjorde där sin
litterära debut. Skärmytslingarna mellan
Barometern och den konservativa
Kalmar-Posten på 40—60-talen tillhöra det mest
roande och intressanta i 1800-talets svenska
pressfejdshistoria. Jon Engström var
onekligen en av landets modärnaste pressmän
— hans blad fick en ny typ och han gav
det en högst personlig touche.

Bland det senare 1800-talets mera
markanta tidningsmän och publicister må
främst nämnas lektor Oscar Swahn —
Thord Bonde —, verksam inte bara som
läroboksförfattare utan också som
medarbetare i och utgivare av tidningar och
tidskrifter. Han ivrade bl. a. för svensk
folkläsning i god stil och startade 1882 sin
familjetidning Svensk Folktidning,
samtidigt utgav Swahn också serien Svenskt
Skämtlynne, vari han bl. a. gav prov på
allmogehumorn. »Konst-, litteratur- och
skämttidning» heter ett annat av hans
organ. En annan kalmaritisk publicist av
rang var John Rosén, som blev Nordisk

Familjeboks förste redaktör.

Vid mitten av 1700-talet levde i Kalmar
en känd lustspelsförfattare, lektor Johan
Stagnel, och kalmarson var också Olof
Kexel. På 1800-talet kom teaterlivet att
tillhöra det som mera avgjort skänkte
stadens kulturliv ett starkt inslag. Detta

Konstmuseets och centr
albiblio-t ekets byggnad i Gamla staden.
Till höger Knut Jerns
Stagnelius-monument.

dokumenteras vältaligt genom bl. a. det
förhållandet, att staden redan vid början
av 60-talet var mogen att uppföra ett
ståtligt teaterhus i sten, ritat av rikets
främste teaterbyggare denna tid, B. K.
Malmberg. Det blev ett teaterhus av för
sin tid i svensk landsort okända
dimensioner, med typisk senempirarkitektur och
med en förtjusande salong av hovteatertyp.
Efter tillkomsten av denna teater, med
sällskapens veckolånga sejourer, fick
teaterlivet sin glanstid i Kalmar. Kalmar har
också skänkt svensk teater ett par stora
namn, Georg Norrby under 1800-talets
förra hälft och August Palme under seklets
senare del.

De gamla stiftsstäderna kännetecknas
i regel av starka musiktraditioner och så är
fallet även med Kalmar. En viss glans
lånar orten av Johan Helmich Romans
namn — denne bodde ju under’sina sista
levnadsår på sin gård Haraldsmåla vid
Kalmar. Mindre känd i våra dagar är den
kalmarfödde 1700-talskompositören Per
Frigel (Frigelius), en medlem av Utile
Dulci och skapare bl. a. av operan Zoroaster,

295

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ordochbild/1949/0333.html

		Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 / 295 (1892-1951) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|