- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
300

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kalmaritisk kulturmiljö. Av Manne Hofrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

M änne

H o fr én

Privata donationer äro Källströms brunn
på Lilla Torget och Knut Jerns Stagnelius
i Biblioteksparken.

Konsten i offentliga byggnader
koncentreras här till läroverket, Ragnar Östbergs
bygge från 30-talets början. Där målade och
skänkte Prins Eugen en väggmålning i
trapphallen, Einar Forse th dekorerade
väggar och tak i aulan, Sven Kreuger och
Torsten Palm utförde för donerade medel
väggmålningar. Stadshuset — det forna
läroverket — dekorerades på 30-talet av Einar
Forseth. För ett par år sedan fick så en
nybyggd folkskola, Lindöskolan, utsökta

väggmålningar av Ivan Hoflund.

*



Det nuvarande Kalmar äger sitt speciella
kulturkvarter, nämligen Gamla staden med
slottet och länsmuseet, med
kulturreservatet Krusenstiernska gården, med
föreläsningslokal, med stadsbibliotek och
konstmuseum, alla som nära grannar. I denna
med parker och privatträdgårdar rikligt
försedda stadsdel ligga också ovan eller
under jord en mängd minnen av
medeltidens och 1500-talets Kalmar. Det är en
stadsdel, som ger perspektiv bakåt i tiden
samtidigt som dess kulturarbete har
syftning mot nuet och framtiden.

Från stadens »city», den av sjöfarten och
affärslivet dominerade Kvarnholmen,
tilllika säte för stadens och länets styrelse,
från Malmarna med deras stora skolor, från
de modärna ytterområdena med deras nya
bostadskvarter och industrier strömmar
hit ut till »kulturkvarteret» det
kulturin-tresserade Kalmar. I denna samklang av
historisk tradition och levande
bildningsintresse har Stads- och Centralbiblioteket en
egen byggnad, som det delar med stadens
konstmuseum. Byggnaden är ett f. d.
lasarett, som 1941—42 av stadsarkitekt Nils
Carlgren på ett mycket lyckligt sätt
om-och tillbyggdes för det nya ändamålet. Med
bibliotek, konstmuseum, utställnings- och

föreläsningssal, en serie rum för det fria
studiearbetet samt radiostudie har denna
byggnad format sig till en liten
kulturcentral av för en dylik stad ganska förebildlig
art.

Konstmuseet, som också inrymmes däri,
tillhör en 1917 bildad konstförening, som
byggt upp en vacker samling nyare svensk
konst. Konstmuseet har sitt bestämda
program — »100 år av svensk konst» —, ett
program som innebär en begränsning till
utvecklingen från och med de konstnärliga
ideerna kring 1800-talets mitt. Denna
begränsning har också gjort att
konstföreningen och museet kunnat driva sin
samlar-verksamhet inom ett konstbestånd, som
varit lättare tillgängligt än äldre epokers
kostbara kvalitetsprodukter — museet har
sålunda genom inköp och gåvor kunnat
hopbringa en samling, som i det allra
närmaste är dess egen tillhörighet; endast på
några få men viktiga punkter har
Nationalmuseum behövt träda hjälpande emellan
med depositioner.

I museets program ingår också en strävan
att så långt kvaliteten tillåter ge ortens
egna konstnärer representation i
samlingarna, att alltså låta det småländska och
öländska kraftigt komma till tals.
Härigenom får museet en ganska välgörande lokal
karaktär, särskilt tacksamt anammad av
främlingen, som här ställs inför något
orts-karakteristiskt och möter bygdens
landskap i konstnärlig tolkning.

Kalmarmuseets samling innehåller många
verkligt goda ting och
genomsnittskvaliteten måste sägas vara hög. Kronologiskt sett
möter man i museets början kalmarsonen
Carl Wahlbom med verk, som visa honom
från olika sidor, den götiska konsten,
Gus-taf-Adolfs-måleriet, den italienska
folklivsskildringen och den parisiska
teckningskonsten. Den romantiska landskapskonsten
är representerad med arbeten av G. W.
Palm och Fahlcrantz och Düsseldorffarna
av bl. a. d’Uncker och de lokalt intressanta

300

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free