Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Oscarisk idyll. Några bilder från hovlivet på Drottningholm, Rosendal och Sofiero under 1880-talet. Av August Stjernstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Stjernstedt
August Stjernstedt.
som vanligt om höstarna.–-Mottogs
af Konungen i hans skrifrum på
Stockholms slott. — Konungen mycket
vänlig-som han ju alltid är — kom emot mig och
tog mig i hand och önskade mig
välkommen — sedan sade han: »Jag säger till dig
detsamma som jag sagt till de andra. Vi
lefva i min familj och i vår närmaste
krets ett enkelt och otvunget lif, och det
är min önskan och förhoppning, att vid
mitt hof icke några dylika intriger och
påfund skola komma i fråga, som tyvärr så
ofta varit vanliga i forna tiders hoflif.
Det är min allvarliga önskan, och jag har
velat uttala den nu med detsamma —
Vi ha hos oss varit fria derifrån — och det
kommer du snart att se och förstå, när du
kommer in i lifvet här hos oss, och vi
blifvit litet mer bekanta, som jag hoppas,
vi snart skall bli. — Och nu, min käre
Stjernstedt mycket välkommen hos oss.»
— Derpå klappade han mig på axeln och
fortfor öfvergående till en mera skämtsam
ton: »För resten skall du och jag tala
latin tillsammans — jag har hört, att du
känner till och tycker om de gamla språken,
och det gör jag med, och jag tycker det
skall bli roligt att få någon att tala med om
de sakerna.» —•
Det löftet höll Konungen också, ty
mångfaldiga gånger under de följande åren
inledde han samtal om den gamla litteraturen,
som han förr mycket sysselsatte sig med,
ehuru han, sedan han blivit Konung, och
andra vigtigare ting togo hans tid i
anspråk, icke kunnat fortsätta dermed. Ofta
lät han mig höra öfversättningar
isynnerhet från Horatius, som han förr gjort, och
av hvilka åtminstone en del äro intagna i
hans utgifna dikter. Af språket hade han
ju glömt åtskilligt, men han måtte hafva
förr studerat det ganska grundligt, ty han
kunde, som jag vid många tillfällen kunde
iakttaga, utan någon egentlig svårighet
uttrycka sig på latin och hade förvånande
lätt att finna ord att på latin återgifva,
hvad han ville säga. Särskildt tyckte han
mycket om, att då anledning dertill gafs,
använda ett latinskt citat eller sentens
—-och om jag någon gång påbörjade ett
dylikt, kunde han nästan alltid falla in och
göra fortsättningen.
Samtalet denna gång var ganska kort.
Andra väntade på företräde, och jag
afskedades med orden: »Vi träffas på
Drottningholm».
Jag kom dit ut straxt före lunchen och
mottogs af Drottningen i Gula Salongen,
innanför den s. k. Ehrenstrahlska.
Drottningen hade ett vänligt och stillsamt sätt
— sade ej mycket; som oftast då det
endast gälde att konversera; men sedan då
man slagit sig ned vid måltiden och efteråt,
och något särskilt ämne kom på tal, var
hon betydligt mera meddelsam.
Hofvet utgjordes utom av de Kungl,
sjelfva, d. v. s. Konungen, Drottningen och
Prinsarna Carl och Eugen, af hoffröknarna
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
