- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
312

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Oscarisk idyll. Några bilder från hovlivet på Drottningholm, Rosendal och Sofiero under 1880-talet. Av August Stjernstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

August Stjernstedt

Prinsen var vid denna tid 19 år, liflig,
intresserad, med godt hufvud och hade
läst rätt mycket för sina år. På hans
lynne verkade motsägelserna utan egentliga
skäl naturligtvis endast som sporrhugg,
och ju mera han blef motsagd, dess ifrigare
blef han i sin uppfattning. Drottningen, som
själf ingalunda var otillgänglig för hvad
som kunde vara berättigadt i de friare
åsigterna både på det ena och det andra
området, och som, såvidt jag kunde förstå,
hade läst ganska mycket dithörande
litteratur både af intresse för saken och för att
kunna vara inne i ämnen vid
ifrågakommande diskussion med sin son, hade nu
uttalat sin önskan, att jag måtte emellanåt
samtala med Prinsen i de ämnen, som jag
kunde vara något hemma uti. Drottningen
kände till, att jag hade sysselsatt mig med
litterära studier och något så när följde
med nyutkommande litteratur på en del
områden, och tyckte det vore bra, om
någon af Prinsens omgifning kunde
resonera med honom i förekommande frågor.
Jag föreställer mig, att Drottningens önskan
eller förhoppning dervid var, att jag skulle
komma att inverka i någon mån
modererande på Prinsen och möjligen
åstadkomma mera sammanhang eller ordning i
de många idéer, som naturligtvis till följd af
den ifriga läsningen i olika ämnen födts
i Prinsens hufvud.

Uppgiften var ju både svår och
ansvarsfull, och jag kan ej neka, att jag kände
mig rätt häpen efter att ha mottagit
Fröken Eketräs meddelande.

Om dagarna, då vi vanligen voro i större
sällskap, blef det emellertid ej många
tillfällen att inleda några längre samtal med
Prinsen, och jag kom derför på den tanken
att anhålla att få deltaga i de ridturer,
som jag visste, att han gjorde om
morgnarna.

Ridturerna blefvo ganska trefliga, och
jag fick det önskade tillfället till samtal i
diverse ämnen. De första blefvo ej precis

efter min uträkning, ty vi kommo in på en
del politiska spörsmål, hufvudsakl.
unio-nella frågor. Som jag vill minnas, var det
kapten Matern, som gaf anledning härtill.
Matern var en mycket begåfvad ung
militär och lifligt intresserad för allm. frågor,
samt såvidt jag kunde uppfatta honom af
ett mycket energiskt och bestämdt
temperament. Han var som de flesta svenskar
ej vidare belåten med den vändning,
sakerna tagit i Norge och ansåg, att de
unionella mellanhafvandena borde skötas
kraftigare än som skett.

Hvad det nu närmast var fråga om, var
den nya vensterregeringen i Norge. Det var
Sverdrups första ministär, som nu satt vid
styret, och Matern kunde ej riktigt smälta,
att det kommit derhän. Prinsen och jag
kommo dervidlag att hafva samma åsigt,
ehuru icke af samma anledning. Prinsen
tyckte, att vänsterpartiet från norsk
synpunkt hade rätt och försökte äfven
försvara den från unioneli synpunkt; det kunde
nu hvarken Martera eller jag gå in på.
Men hvad det nu närmast gälde var,
huruvida det var riktigt eller icke, att
venstern fått bilda regering. Matern sade
nej —. Prinsen sade ja, och att det var
dess rättighet. Jag kunde ej neka, att jag
tyckte Prinsen dervidlag hade rätt.

Hvad man nu än vill säga om deras
åsigter, så hade de ändock majoritet i
stortinget, och efter den förra regeringens
störtande var det nästan oundvikligt att
taga det rådande partiets män till
regeringsmedlemmar; det är ju den vanliga marschen,
och att en vensterregering på grund af
ställningen i representationen kommer till
styret, är väl i ett konstitutionellt styrdt land
en mycket vanlig sak. Hvad det nu för oss
svenskar härvidlag gäller, är att förekomma
öfvergrepp och attentat mot unionen och
härvidlag var det Konungen, som hade den
visserligen svåra uppgiften att stå på vakt
mot dylika öfvergrepp från norsk sida.
Det var ju en vansklig och farlig sak; men

312

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free