Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Oscarisk idyll. Några bilder från hovlivet på Drottningholm, Rosendal och Sofiero under 1880-talet. Av August Stjernstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Stjernstedt
Tisdag den 6 juli 1886
I dag har det varit Dejeuner för Prins
Henrik XIX Reuss och hans gemål, som
äro på besök hos Konprinsens.
Kronprinsen var dock hindrad att vara med, så
att endast Kronprinsessan kom med sina
gäster och uppvaktning, fröken Cederström
och Kammarherre Rosenblad. Det furstliga
paret Reuss såg just ingenting ut.–-
Prinsen skall vara mycket treflig och
hygglig, säger Prins Eugen.–-Prins
Eugen hade på morgonen berättat en härlig
historia vid bordet. Prinsarna Reuss hafva
den egenheten att alla heta Henrik, och
för att skiljas sinsemellan hafva de alla ett
ordningstal från Henrik den i:ste o. s. v.,
alla som äro födda under samma sekel,
sedan börjar det på nytt igen. Nu lär det
ha varit en Henrik XXVII, som gifte sig
med en konstberiderska–som han var
mycket förtjust i. En gång hade han i
sin kärleksglöd kallat henne: O du meine
einzige! hvarpå hon skulle ha svarat: O,
du mein sieben und zwanzigste! Kungen
skrattade, så att han låg dubbel. Men det
lustigaste var att Prins Eugen, som hört
historien af Nils Rosen, hade berättat den
helt oskyldigt utan att tänka på det
tvetydiga i den.–-
Fredag den 9 juli
I dag har det varit utfärd och middag i
gröngräset på Drottningens födelsedag.
är på vakt. Konungen och drottningen residera
på Rosendal till en början, sedan på Sofiero.
Den från vistelsen på Sofiero omnämnde
excellensen Richter är den bekante norske
politikern Ole Richter, som i förtvivlan över politiska
förföljelser berövar sig livet — jag vill minnas
på hösten samma år. I Björnstjerne-Björnsons
politiska tragedi: »Paul Lange och Tora
Parsberg» är Paul Lange identisk med Ole Richter.
Tragedien visar, hur den noblare, men veka
naturen dukar under för den brutala
hänsynslösare.
Från nyåret 1888 återges slutligen några
kortare utdrag.
Ifrigt arbete på morgonen för att kläda
verandan i grönt och blommor;
kammarherrar och hoffröknar lågo på knä och
bundo buketter och fäste på bord och stolar.
—–— Drottningen kom kl. %io, var
vid utmärkt lynne och tyckte, att allt var
mycket bra. Hon fick af Kungen ett par
magnifika porslinsskålar, som han hade
funnit i Norge; hade tillhört den Danska
familjen Vind, hvilkens vapen ännu sutto
på skålarna. Vidare ett par antika kistor.
— — På fm. kommo Kronprinsens med
uppvaktning, och kl. 1 foro vi till
Biskopsudden, der Sköldmön väntade, och der
åtskilliga andra gäster infunnit sig–-.
Jag hade knappt kommit ombord, förrän
jag fick höra mitt namn ifrigt ropas. »Hur
är det med kartorna, Baron Stjernstedt?»
frågade Drottningen. Till all lycka kunde jag
svara: Ers Maj:t., de äro med begge två.
Drottningen skrattade: »Jag var rädd, att
de blifvit glömda.» —
Så lade Sköldmön ut, vi foro genom
Skuru sund och lade till vid Kolbotten,
nära Stubbsund efter omkring 1 timmes
färd. Der skickades Prinsarna och
kammarherrarna i land för att leta upp en
lämplig plats; och vi hade snart funnit en,
ett stycke upp i skogen, bredvid en bäck.
Mycket litet betjening var med för att göra
det så landtligt som möjligt; och fröknar
och herrar sprungo om hvarandra med
korgar och paket, dukar breddes ut i
gräset, och der ställdes det ena fatet upp
efter det andra. Prinsarna voro mycket
lifvade, Prins Oscar ville ordna ordentliga
kapplöpningar för hvar gång, vi skulle ned
till båten igen, men Printzsköld1 förbjöds
att springa utför en berghäll på vägen,
emedan han ansågs ovillkorligen skola
bryta benen af sig, om han försökte.
Middagen blef ganska treflig; Konungen
föreslog Drottningens skål; man låg sedan
i spridda grupper i gräset och rökte och
1 Sedermera riksmarskalken. Var ju mycket
lång och i ungdomen gänglig.
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
