- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
317

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Oscarisk idyll. Några bilder från hovlivet på Drottningholm, Rosendal och Sofiero under 1880-talet. Av August Stjernstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O s c ar i s k idyll

jag protokollet, som jag brukade föra, och
när jag kom fram till backen, som ledde
ned till kägelspelet, fick jag se, att
Drottningen hade åter kommit ut och kommit
ned till spelet. När Drottningen fick se
mig, sade hon: »der kommer
protokollsföraren; vet Baron, jag tyckte också, att
jag skulle få vara med och få litet roligt
till belöning efter dagens mödor». Hon är
icke mycket road af främmande och stora
fester, tvärtom; och när en dylik officiel
tillställning eller skyldighetsfest är slut,
känner hon sig visst riktigt lätt om hjärtat:
»då är hon glad som en spelman», som
Västfelt säger. Så var det också, då vi
kommo hem från supén på Slottet i
Stockholm för lantbruksmötet. Drottningen for
ut till Rosendal efter att ha varit
närvarande på festen omkring i % tim., men
Kungen och Prinsarna stannade qvar.
Västfelt och jag följde med Drottningen till
Rosendal, och der drucko vi thé i salongen
med Fru Munck och fröken Stierncrona.
Drottningen var vid ett briljant humör,
och det språkades och skrattades. Hon
använder ofta liknande uttryck, när vi
komma från någon officiel tillställning.
Efter Lantbruksmötets öppnande och efter
besöket på industriutställningen, när vi
kommo tillbaka till Rosendal, sade hon
också: »Så, nu är det slut på mödorna för
idag, tack, mina vänner — nu är vi åter
för oss sjelfva.» Och så ser hon både så
glad och så vänlig ut, att man ej kan annat
än känna sig dragen till henne. Hon är
också mycket afhållen af sin omgifning.

Onsdag den 21 juli

Kungen trifs synnerligen utmärkt här,
han riktigt njuter af att gå omkring och se,
huru det har vuxit, och hur allt förändrats
och växt till, sedan han var här sist. Vi
foro i dag efter middagen på en tur omkring
egorna — — — och allt var Kungen
förtjust öfver, hur vackert här var.–det

är utmärkt vackert, Sophiero ligger som
inbäddadt i den uppväxande parken, och
utsigten öfver Sundet och danska landet,
som man får från verandan är präktig.

Det var en utmärkt vacker kväll, och vi
sutto på Kungens veranda efter théet och
pratade. Kungen och Vegesack, hans
adjutant, den s. k. Stafva, berättade om resan
till England 1884, då de haft mycket
roligt och hade åtskilliga historier, som de
kommo ihåg.

De tycktes icke ha någon hög tanke om
den Engelska aristokratiens seder; de synas
vara ganska fria. De hade legat utanför
en hamn, Yarmouth tror jag, och der voro
samlade en hel mängd yachter, tillhöriga
de engelska förnämiteterna, och det var
tillställningar och fester, dels i land, dels
ombord.

Prinsessan af Wales hade en
sällskapsdam, som var mycket vacker, och hon
brukade bada om morgnarna, och då visade
hon sig i sin badkostym, som måtte ha
varit så liten som möjligt; Stafva påstod
hon såg alldeles naken ut. Ett stycke från
Prinsessans yacht låg en annan, tillhörig
någon utländing, som ladyn lär ha varit
kär i. När hon så kom i sjön, tog hon sig
för att dyka under den älskades yacht och
kom upp på andra sidan, och från däcket
konverserades det med henne. Prinsessan
tyckte visst det gick för långt; den andra
yachten fick befallning att lägga sig längre
bort, så att den förälskade ladyn ej vidare
kom åt att dyka under den.

Kungen hade idag också skrifvit verser
till Stafva; Vegesack hade vid supén i
Katrineholm på nedresan råkat att svälja
en persikokärna, och var sedan mycket
ängslig för att han skulle få kärnan i
blindtarmen. Det skref Kungen en dikt om på
melodien: Upp, Amaryllis, vakna min lilla,
som han sjöng nere vid badhuset idag,
synnerligen rolig. Stafva var mycket
belåten öfver att ha blifvit besjungen af
Kungen.

317

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1949/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free