- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
334

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Det möjligas konst. Svenska romaner 1948—1949. Av Staffan Björck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

St affan Björck

söndag’» etc. Om detta stilmedel skall illudera
den tysta tankens snubblande framfart,
motverkar det sitt syfte, ty det gör
framställningen trögare att uppfatta, ej tvärtom. Arnér
bör inhämtas långsamt i icke alltför stora
doser. Så njuten hör han till de författare,
som det verkligen lönar sig att läsa.

Vännen Patrik eller den sällsamma resan av
Bengt V. Wall blev en av höstens mest
lovordade böcker, och den vittnar vida
vältaligare än den krampaktiga debuten med »De
profundis» om en rörlig och originell
författar-begåvning. Helt vällyckad är den nya romanen
visserligen inte; därtill är den för lös och
utflytande i konturerna, hur väl än huvudlinjen
hävdas. Somliga delar är också rätt
tålamodsprövande, vilket sammanhänger med själva
berättarmaneret. Wall har valt att ge den
lille nersuttne och bekymrade
verktjänstemannen Patrik Eneroths historia i jagform.
Fiktionen är naturligtvis ohållbar: så
minutiösa journaler över alla likgiltiga repliker han
hört och fällt, kan ingen människa föra. Men
den invändningen gäller hela dagboksfiktionen
och inte bara Walls, vilken förresten
upprätthåller tekniken utan småaktighet. Däremot
tillkommer en speciell olägenhet i hans fall.
Patrik är omständlig och preciös i sina vanor,
och hans framställningssätt är därefter:
utdraget och småkvickt förnumstigt bort mot
gränsen till det larviga. Walls pastisch är
fyndig och säker, men man är ändå tacksam att
stilen stramas åt i senare hälften av boken,
liksom åt att en del banala satiriska inslag
t. ex. mot byråkratin får vika.

Det finns mer än den gammaldags
dubbeltiteln och den prudentliga stilen som
förankrar »Vännen Patrik» i klassisk litterär
tradition. Det gör också den fint bildade
huvudpersonens varma, personliga förhållande till
denna tradition. Han docerar kvickt och
klokt om läsandets konst, och genom hela
boken slingrar ett pärlband av lyrik ur all
världens litteraturer. Då hans gamle professor
i litteraturhistoria en gång lägger bort titlarna
med honom, blir Patrik helt omtumlad. Men
det är inte av smickrad självbelåtenhet, utan
därför att avståndet mellan hans ömkliga
vardagsliv och det drömda skönhetsriket med
ens känns honom så förkrossande stort.

Ty trots förbindelsetrådarna bakåt och
oaktat ett rätt uddlöst utfall mot 40-talsikten
är Walls bok en helt modern skapelse, som
fört Kafka i tankarna på många läsare: i en
liten oförarglig borgares förvirrade, groteska

öde avspeglas den moderna människans hela
vilsenhet och ångestfulla tragik. Patriks
ängslan för livets vedervärdigheter stegras flera
gånger till fasa: det är i de mardrömsartade
upplevelserna på skeppsvraket och i
ämbetsverkets källare, som också är det egna jagets
bottenschakt. Dessa scener, särskilt
vandringen genom källaren-helvetet, hör till
topppunkterna i modern svensk prosa. Till slut
brytes Patriks sköra själskrafter ner av livets
brutalitet: symbolen är den grymma
avrättningen av hans lilla vita katt, en litterär katt
som heter Hiawatha.

Tidstypiskt har Wall givit sin hjälte en
disharmonisk uppväxt, vars förödmjukelser
han febrilt försöker borttränga. Också i sin
journal upprätthåller han myten om sin rara,
uppoffrande »mamma». Först så småningom,
och definitivt då sinnessjukdomen lossat
medvetenhetens spärrar, avslöjas de rätta
skrämmande förhållandena. Man kan anmärka, att
genom detta privatpsykologiska motiv den
symboliska grundidén i boken äventyras;
Patriks olycksöde blir dubbeldeterminerat. Å
andra sidan tillför det berättelsen en extra
inre spänning och ger kompositionen en del
av dess balans. Det kan ju också sägas, att
den mänskliga lotten att växa upp utan far
är en bild av den metafysiska situationen i en
värld utan Gud.

Den sista femtedelen av sin journal har
Patrik fört på hospitalet. Det sätt varpå Wall
här träffat den själsliga upplösningen i dess
olika faser har mycket prisats, och lekmannen
följer dessa fragment med stegrad aktning
för denne författares artistiska och
psykologiska erfarenhet. Vad han har svårt att finna
rimligt, är att Patrik i sitt själsliga bottenläge
inte bara förlorat de moraliska hämningarna
för grova ord och tankar utan också sjunker
ner till primitiva språkvanor i ordbildning
och syntax. Det är en märklig psykos som har
sådan deformerande inverkan. Ty Patrik går
inte under. Vi lämnar honom fattad, klarsynt,
på väg mot hälsa. Mitt i hemsökelsen undfår
han det tröstefulla budskapet: »Tid skall
komma då själva skräcken brister. Detta är den
yttersta vissheten i allt.»

Ångestsymboliken hos Wall hade tack vare
vännen Patriks älskvärt humana person en
ram av sirlig värdighet. Hos Bengt Anderberg
råder från början till slut tempo furioso.
Redan genom sin brutala élan står Kain för sig
själv bland årets böcker. Men den utmärker
sig också som stilkonstverk. Med en otrolig

334

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free