Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Det möjligas konst. Svenska romaner 1948—1949. Av Staffan Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det möjligas konst
Men Jorms saga är också en
bildningshistoria med ett ända från Odyssén och annan
urlitteratur klassiskt par i centrum: den gamle,
vis, erfaren, rådsnar och den unge, till en
början hans osjälvständiga redskap men så
småningom en egen personlighet. Skräddargubben
Mikka är den som har idéerna, bl. a. idén om
uppbrottet till den eviga sommarens dal. Han
har vissheten, den obetvingliga kallelsen. Men
det är hans gudson Jorm som med sin ungdom
och styrka får förverkliga planerna. Det är
han som röker ut ulvarna ur bygden, och det
är han som blir kolonisationens chef. Vi följer
honom på friarresa och andra färder — efter
klassiskt mönster är han en resenär. Och till
sist står han efter gudfaderns tragiska död
redo att ta hela ansvaret för nyodlingen, över
vilken just fienden dragit fram med mord och
brand. Man hoppas få höra mer om honom
men vågar inte göra sig för säker. Liksom den
folktradition, ur vilken Hedenvind
förmodligen hämtat ett och annat, är han själv en
nyckfull berättare, som rätt godtyckligt
leder sina figurer ut och in ur sagan.
Väl-komponerad kan man inte kalla boken om
Jorm. Men sådan den är, bärs den fram
av möjligheternas spelande vind. Mikka är
»en drömmare, som kommit mycket
verklighet åstad och en verklighetsdyrkare, som
förvandlat mycken verklighet till dröm».
Sagan om honom och om Jorm, Människan,
hör i all sin jordiska prosa till det som »säger
oss att folk har färdats, att några av de
möjliga befriats.»
22—Ord och Bild, 58 :e årg.
337
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
