Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Pierre Olofsson. Av Patrik Reuterswärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utanför stån. Oljemål ning. 1946.
Pierre Olofsson
Av Patrik Reuterswärd
OM ett av de senaste årens
betydelsefullaste konstevenemang i Stockholm kan
man räkna Färg och Forms vårutställning
1947, då bl. a. Pierre Olofsson, Lennart
Rodhe och Låge Lindell för första gången
kunde studeras i större urval. Den äger
betydelse inte endast som elva unga
konstnärers gemensamma genombrott, utan även
omvänt som en stockholmspublikens
estetiska nyorientering. Utställningen var
nämligen inte exklusivare än att den
motsvarade ett mycket allmänt utbrett behov av
intellektuell koncentration och konstnärlig
skärpa, något som de gångna årens
primi-tivistiska färgdyrkan och inte minst
krigsårens obskyra färgromantik så småningom
framkallat. Nu efteråt kan dessutom sägas
att i och med dessa »Unga Gotikers» fram-
trädande 1947, fick hela det unga måleriet
ett stöd hos allmänheten som det tidigare
icke hade.
Emellertid visade det sig snart att det
som på allmänheten verkat som en
revela-tion, för konstnärernas del endast var
ansatser till vad som komma skulle. Den
kompromiss mellan sedd och skapad form som
de visat fram, upplöstes successivt till
förmån för den skapade, »rena» formen. Vid
de framträdanden som dessa konstnärer, i
synnerhet Pierre Olofsson, Lennart Rodhe,
Olle Bonniér och Karl-Axel Pehrson, senare
gjort, ha tendenser kommit i dagen för
vilka många ännu stå främmande. Detta
att helt »slippa ifrån tvånget att avbilda»
(L. Rodhe i Prisma I, 1948) är inte ett vida
utbrett krav. Sålunda kunde man vid denna
367
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
