- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
378

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Dora Dymants minnen av Kafka. Meddelade av J. P. Hodin. Översättning av Harald Bohrn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/. P. H o di n

O**** kunde han läsa för mig fem, sex
gånger i ett enda andedrag. Också ur Goethes
Hermann och Dorothea läste han stycken för
mig. Där var det kärleken till vardagslivet,
som grep honom.

Möjligheten att efter eget behag föra ett
fritt liv gjorde att han i Berlin trädde i ett
konkretare förhållande till hushåll, pengar
och familj — i »icke borgerlig» mening. Jag
framhåller detta därför att jag icke kan
låta bli att tänka på, hur lugnt och sakligt
Kafka kunde tala om sin förra fästmö. Det
var utan tvivel en förträfflig flicka men
alltigenom »bourgeoise». Kafka kände på
sig, att en förening med henne också skulle
binda honom vid den lögn, som hette
Europa. Härtill kom fruktan för att ingenting
skulle bli skrivet. Å andra sidan kan hans
förlovning även betraktas som ett försök
av honom att inordna sig i det borgerliga
samhället. Eller som en sorts nyfikenhet.
En blodstörtning, som stod i samband med
hans tuberkulos, kurerade honom på den
punkten.»

I den unga Dora Dymants person kom
Kafka i kontakt med det djupa och
sammansatta, som är utmärkande för Österns
människor. I Västerlandet går sällan
medvetandet om tidslägets tragik hand i hand
med livsbejakande. Cynism, pessimism,
nihilism blir förhärskande. Martin Buber
har till Västerlandet förmedlat den vishet
och den glättighet, som är typiska för det
Österland, varifrån Dora Dymant kom,
och som i så hög grad tog Kafka fången.
Han ville t. o. m. med henne ställa färden
dit för att få del av en ny gemenskap och
börja ett helt nytt liv. Det var detta
problem han brottades med i »Slottet». Att
söka sig nya banor hade han nog velat
pröva på litet varstans, men i Västerlandet
var det väl knappast längre möjligt för
honom. Rotlösheten har hos Kafka mycket
djupare orsaker än man förmodat.

Jag förde ännu en gång in samtalet på
»Der Bau», som framställer människan med

hennes dunkla drifter som ett vädrande och
snokande djur, besatt av ångest. Jag drog
också fram »Bericht für eine Akademie» i
vilken en apa tvingas att bli människa.
(»Förut har jag haft många utvägar, nu
har jag ingen mer».) Jag pekade på
»For-schungen eines Hundes» och på »Der
Riesen-maulwurf». Man förnimmer ingen rysning
vid läsningen av dessa noveller, ej heller
en Swifts satiriska bitterhet, man
återfinner icke där det moraliserande syfte, som
kännetecknar Esopus’ och La Fontaines
fabler, lika litet som de »socialpolitiska»
synpunkter, som tvingade exempelvis
författaren av »Roman du renard» att
framställa det mänskliga i djurförklädnad —
det är det medvetna strävandet att minska
ned människan till djurets nivå, som skakar
en. Det ligger äckel i detta. Kafka måste
ha velat skrika ut denna äckelkänsla.

Fru Dora Dymant förklarade, att hon
fann »Die Verwandlung» pinsammare än
»Die Strafkolonie». (»Vår dom är icke
obillig. Det bud den dömde överträtt skall
ristas på hans kropp med en harv».) Det
»djuriska» skildras mot bakgrunden av en
universell katastrof, som hos Kafka antar
proportionerna av ett slags kosmiskt
missförstånd såsom det som stirrar emot oss
med glasartade ögon i »Die kaiserliche
Bot-schaft»: budskapet är sänt till dig. »Du
finnes där, budskapet likaså, blott vägen
är alltför svårframkomlig. Det finns ingen
möjlighet, att budskapet skall nå dig». Om
vi till jämförelse tar t. ex. Franciscus’
kärleksfulla lära, som även inneslöt djuren i
förlossningen, eller det intima sambandet
mellan Gud och den skapade varelsen i
Spinozas »Amor Dei intellectualis», har vi
möjlighet att tränga djupare in i Kafkas
tankegång.

Kafkas mänskliga tragedi fullbordades
snabbt. Vid jultiden 1923 förkylde han sig
och låg till sängs 4 veckor i
lunginflammation. Han läste mycket och sysslade
därjämte flitigt med korrekturen till »Der

378

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free