- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
382

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Bibelns värld och vår tid. Av Magnus Selling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Magnus Selling

Såsom Tor Andræ brukade framhålla i sina
analyser av det religiösa anlaget, har otro och
tvivel alltid följt tron i spåren, så som
skuggan följer kroppen. Därmed står möjligheten
till sekularisering öppen. Numera ordas det
ofta om sekulariseringen och dess följder,
ibland med beklagande, stundom kallt
konstaterande, av och till med belåtet gillande.
Genomgående som om sekulariseringen vore
en specifikt modern företeelse, vilket den dock
icke är.

Redan i Israel på gammaltestamentlig tid
fanns en mäktig, öppet framträdande,
stundom på högsta ort av de maktägande
understödd och därför vidt utbredd sekularisering
— kort sagt »avfall» i stor stil, — detta
framgår exempelvis av profeternas förkunnelse.
Främlingsskapet gentemot det evangeliska
budskapet var säkerligen ofta lika stort på
Jesu och apostlarnas tid, som det kan vara
i våra dagar. Det ser man redan på det
ur-kristna budskapets grundattityd; det kunde
lätt exemplifieras. Till och med många, om
vilka det på goda grunder kunde förväntas,
att de skulle vara villiga att mottaga
evangeliet, ställde sig antingen kallsinniga, ljumt
likgiltiga eller rentav fientliga. Ja, motståndet
mot Jesus var ju allra starkast hos de religiöst
mest upplysta representanterna för Guds
egendomsfolk. »När detta sker med det friska
trädet, vad skall då icke ske med det torra
trädet ?»

Så länge judarna trodde, att Paulus var
en »vanlig» judisk skriftlärd, lät de honom
på sedvanligt sätt uppträda i synagogorna.
Men så snart de uppdagat den »verkliga»
innebörden i hans förkunnelse, drev de
handgripligt ut honom genom stenkastning.

Kristenhetens historia överflödar av
liknande »episoder», om än medlen ej alltid varit
blodiga.

Både fornkyrkans och medeltidskyrkans
historia representerar onekligen väldiga yttre
uppgångstider och utbredningsperioder för
den kristna tron. Detta har medfört en
benägenhet att se allting i ljust med bortseende
från de starka motsatta tendenser,
inskränkningar och brister, som samtidigt yppade sig.
Väl ter sig den yttre resningen imponerande,
men vi vet, att de stora framgångarna ej
sällan nåddes på bekostnad av kvaliteten,
ofta både att kompromissande anpassning
tillgreps, och resignation tedde sig nödvändig.
Den kyrkohistoriska bakgrund, mot vilken
den nutida kristenhetens läge avtecknar sig,

är långtifrån så ljus, som en konturteckning
med linjerna dragna enbart i höjdpunkterna
kan låta en förmoda. Ej heller hade Bibeln
ens under uppgångstiderna någon gyllene
tidsålder. Under långa perioder var ju Bibeln
då verkligen en tillsluten bok.

Det kristna budskapet har aldrig allmänt
blivit erkänt och kommer sannolikt aldrig att
bli det. Självt framställer sig evangeliet
tvärtom såsom »ett tecken, som varder motsagt».
Även i den meningen är Bibelns historia ett
drama. Bibelns syn på gudsrikets jordiska
framtid är allt annat än utopisk. Tanken på
en slutlig katastrof, som även och just
innebär ett stort avfall, en total »sekularisering»,
intar som bekant en central plats i den bibliska
eskatologien. Trots detta förefaller det, som
om man ej sällan även på »kristet» håll funne
det opportunt att hänge sig åt påtagliga
utopier, alldeles som om det bibliska budskapets
framgång stode i en direkt, rätlinjig
proportion till de mänskliga ansträngningarnas
»effektivitet» . . .

Varje tid har sina speciella svårigheter
både när det gäller att förstå Bibelns värld
och att ta ställning till dess budskap. Vi har
att brottas med våra problem. Vi har kanske
en benägenhet att förstora dem och tro, att
vår situation är unik. En blick på historien
torde kunna lära oss, att detta delvis är en
felsyn, låt vara en psykologiskt sett lätt
förklarlig sådan.

*



De nytestamentliga skrifterna själva är väl
närmast försök att »skildra» och klargöra
Kristus-gärningen, varvid budskapet och
gärningen icke kan skiljas åt, utan bildar en
odelbar enhet, som ingen än så radikal
forskning kan upplösa genom analys.

Detta är ett historiskt faktum och kan
såsom sådant omöjligen bringas ur världen.

I ett uttalande nyligen — i Svensk
Exege-tisk Årsbok för 1948 — anspelar Anton
Frid-richsen härpå. Trots de många befogade
invändningar, som från exegetisk sida har
gjorts och kan göras mot den kände
reformerte teologen Karl Barths mycket
omdebatterade tolkning av Romarebrevet —
måhända det teologiska verk, som i vår
generation väckt den största uppmärksamheten —,
har den dock enligt Fridrichsen en obestridlig
förtjänst: att ovedersägligen ha visat, »att de
nytestamentliga skrifterna icke kan
interpreteras, utan att deras ’Anspruch’ kommer till

382

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0424.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free