- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
397

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Konsertkrönika. Ny svensk musik II. Av Bo Wallner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Konsert krönika

Gösta Ny strö em i ateliern på Särö.

vad som redan klingat. Detta problem
sammanhänger säkerligen med den enhetliga
stämning som råder i symfonin. I skiraste
lyrik såväl som i vildaste orkan — så starka
är stämningspolerna •— är grundtonen
ständigt densamma, den tragiska, som så ofta i
Nystroems musik och som i åhörarnas tankar
aktualiserar två tidigare verk som nu endast
får karaktären av förstudier till en stor
uppgörelse med ett väsentligt motiv:
romanscykeln »Sånger vid havet» och den ganska
Sjo-stakovitj influerade symfoniska uvertyren från
1945. Det är återspeglingen av det solbelysta
havet man längtar efter i denna musik, vilken
nu i avsaknad av en inre frigörelse verkar
»inkrökt i sig själv».

Medveten om att det låg en svaghet i dessa
satsupprepningar lät tonsättaren inför ett
senare uppförande av verket (från Stockholm
vid en samnordisk radiokonsert) göra en del
strykningar i symfonins senare hälft. Man
uteslöt till en början försöksvis delar av
scherzosatsen efter romansen. Senare vandrade man
ännu längre på retuscheringsvägen i det att
hela det sista allegroavsnittet ströks, vilket
dock ingalunda var till verkets fördel, då man

på det sättet fick en oändligt lång förtoning
genom dubbla lentoavsnitt.

Gösta Nystroem är den ende utpräglade
expressionisten i svensk tonkonst just nu: för
honom tycks uttrycket vara allt, den formella
balansen, klarheten i klangkroppen
underordnade ting. Endast så kan man också förklara
att dessa strykningar, som ju delvis förändrat
verkets form, inte skadat symfonins kärna.
(Jämf. med Erlands von Kochs ovan citerade
programförklaring! Vilka diametralt olika
ton-sättartyper är inte Nystroem och von Koch!)
Intrycket blir ändå oerhört, ty till sist bör
även i denna tidskrift framhållas att Gösta
Nystroem med sin havssymfoni skänkt den
svenska tonkonsten ett av dess bestående verk,
ett av dess originellaste, ett av dess
blodfullaste, men knappast, vilket framhållits från
flera håll, ett verk överlägset tonsättarens
internationellt erkända mästerverk, den es-

pressiva symfonin från 1935.

*



Incitamentet till den fräna debatt som
under året förts kring de senaste tendenserna i
svensk tonkonst blev uruppförandet av Sven-

397

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free