- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
408

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Hallands kulturella förutsättningar. Av Albert Sandklef

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Albert Sandklef

holm. Här i Halland blev han aldrig av
större betydelse än andra stockholmare.

Vår klassiska hallandsförfattare är
August Bondeson. Därför hör också den
berömde skolläraren John Chronschough
hemma här. Han är, närmare besett, kanske
vår mest berömde hallänning. Hans
levernesbeskrivning börjar så här: »Likasom så
många af det gamla, ärorika Sveriges store
män har äfven jag utgått ur en ringa koja.
Denna koja heter Krontorpet och lyder
under Jutagård i Glimminge församling i
landskapet Halland.»

Det gnothi seauton som grekerna läste på
Apollotemplet i Delfi, kunde
hallänningarna utläsa ur August Bondesons mästerliga
folklivsskildringar. Alla känna väl John
Chronschough, men låt mig erinra om den
lilla berättelsen »När åskan gick»: Där
sutto ortens löskerkarlar och spelte kort och
drucko brännvin mitt i den brådaste
höslåttern, för de hade ingenting att hösta.
Gästgivarstugan genljöd av sorlet och
stimmet kring borden, och desse männens tal
var icke, så som det står skrivet, allenast ja,
ja, och nej, nej. Då drogo svarta moln ihop
sig nere vid horisonten och det började
blixtra. Snart dånade ett väldigt åskväder över
syndarnas huvuden. Det blixtrade som om
jorden brann i alla fyra hörn, det brakade
och dånade som om världen höll på att rasa
samman. Stämningen sjönk i
gästgivarstugan. Kortleken åkte in i spisen — där
det inte var någon eld, nu i sommarens tid
— och till sist kom Guds ord. Allt vad huset
hade av böcker plockades fram och delades
ut till de nyss svärjande, men nu andäktiga
och botfärdiga syndarna. Husets dotter
läste psalm 398, »När åskan går». Just som
hon läste tredje versen blixtrade det igen,
och det knakade i varenda fog som om hela
huset skulle störtat in över syndarna. Då
höll Lore Knalle sin andaktsbok värjande
över huvudet och suckade fromt: »Blir jag
frälster ifrån detta, så tror jag aldrig jag tar
i en kortlapp mer, ej heller jag lurar nån.»

Och de andra vittnade och bekände på
samma vis. — Men nu var det slut med
åskvädret. Det hördes inte på en bra stund, och
sen blev det bara smått rummel och ingen
blixt mer. Folket lade undan sina
andaktsböcker och började röra sig så smått. Och
när solen sken in genom söderfönstret i
gästgivarstugan, plockade knallen fram
kortleken och alla beställde nya bläckor på
borden. För nu var det slut med det
allvarsamma. —

Bondeson har också sagor med lika
underfundigt innehåll, t. ex. »Käringen som
feck’et som hu veile» och åtskilliga flera.

Varbergs Museum äger sen fjorton år
August Bondesons barndomshem,
Fågelboet, i Vessige. Och fastän det ligger långt
från den stora landsvägen genom vårt långa
län, bruka vi räkna in de besökande i
hundratal — förutom alla skolbarn under lärares
ledning; de räknas också i hundratal. Det
har t. o. m. hänt att de räknats i tusental.

Är August Bondeson aktuell? Det är
snart femtio år sen han gick ur tiden, så
frågan må ställas. Besökssiffrorna vid hans
barndomshem är en av mätarna på intresset.
Den omständigheten att jag för snart tio år
sen fick tillfälle att redigera en ny upplaga
av Bondesons samlade skrifter i sju volymer
är en annan, och försäljningen av upplagan
är ju det förnämsta beviset för att Bondeson
alltjämt har ett stort rum i hallänningarnas
hjärtan.

Fredrik Ström är det andra av de stora
namnen på den halländska parnassen. Han
fick uppleva att Folket i Simlångsdalen blev
en av Sveriges mest lästa böcker med en
upplaga av över 100 000 ex., att den
filmades två gånger, att den dramatiserades och
uppfördes och blev, näst Värmlänningarna,
landets oftast spelade pjäs. Den sista filmen
fick han inte hålla sitt vakande öga över,
och han kan därför inte hjälpa att den är
dålig. Under Fredrik Ströms sista sjukdom
kom en upplaga av Rebellerna ut. Också den
har gått ut i upplagor som överträffa allt

408

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0454.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free