- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
431

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Goethe och »det andra Tyskland». Av Kurt Friedlænder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Goethe »o ch det andra Tyskland»

lar honom brist på sinne för frihet,
fosterlandskärlek, moralisk principfasthet, religiös
tro, människokärlek och vänskap. Enligt
dessa personer hos Pustkuchen förmår
Goethe uppskatta endast storhet av andra
rangen, belevenhet, självisk omtänksamhet,
sinnlighet och sådan lidelse som har sin grund
i karaktärens svaghet. Vad trofasthet är,
har han aldrig fattat. Det enda han begriper
sig på att skildra är »obundenhetens ärelösa
hermafroditism». Så gott som allt vad han
har skrivit, heter det, går ut på att för
läsaren ställa jungfrulighet och äktenskap i en
tvivelaktig dager. Fördenskull glorifierar
han en Ottilie, en Klärchen, ja, till och med
bajadärer, och det är av det skälet som hans
diktning särskilt lockar »urartade
karaktärer»; men i »den tyska ekskogen» har denna
diktning icke vuxit!

»Was will von Quedlinburg heraus

Ein zweiter Wanderer träben!»

Hat doch der Wallfisch seine Laus,

Muss ich auch meine haben.»

Med denna strof bagatelliserade Goethe
Quedlinburgprästens angrepp. Men han
kunde inte ta miste på, att bakom
författaren till den oäkta »Wilhelm Meister» stod
inflytelserika skikt i tyskt kulturliv. Det var
i främsta rummet de religiösa kretsar, för
vilka diktarens »hedendom» var en nagel i
ögat. Pustkuchen hade emellertid med stor
skicklighet i sin bok också medtagit viktiga
argument från andra Goethefientliga läger,
nämligen liberalerna och de nationalistiska
teutomanerna. Dessa två grupper var år
1822 ännu intimt förbundna med varandra.
Deras bägge mest betydande ledare Ludwig
Börne och Wolfgang Menzel kämpade då
ännu som trogna stridskamrater sida vid
sida. Först längre fram skildes deras vägar.
Men i sitt hai cill Goethe sympatiserade de
så länge de levde, även om detta hat kom
sig av helt skilda orsaker.

Född i den skumma Judengasse i
Frankfurt a. M. kan Börne ända sedan barndomen
ha hyst agg mot sin landsman ur över-

Titelblad ur Pustkuchen s bok
»Wilhelm M eister s W ander j ahre».

klassen. Ändå skulle han som hederlig man
med strävan efter rättfärdighet ha kunnat
övervinna sin motvilja, om han inte till hela
sin natur hade varit Goethes polära
motsats. Själv alls ingen diktare utan politiker
och partiman, betraktade han allt, till och
med konsten, uteslutande ur
frihetskampens synpunkt. Att Goethe inte hyllade
hans ideal, utan tvärtom mitt i denna
upprörda tid med olympisk ro fördjupade sig
i betraktelser över universum och
allmänmänskliga problem, tycktes honom
kallsinnigt, hjärtlöst och obegripligt. Därför gick
han med revolutionär iver till angrepp mot
titanen och försummade intet tillfälle att
brännmärka honom som en egoist och
furstetjänare. Numera står det klart för vem

431

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free