- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
435

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Överdimensionerad kretsteater. Återblick på fem år med Malmö Stadsteater. Av Erwin Leiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Överdimensionerad kretsteater
Återblick på fem år med Malmö Stadsteater

Av Erwin Lei s er

EM ÅR har förflutit sedan Malmö
Stadsteater invigdes med pomp och ståt. Den
gången presenterades den nya
teaterbyggnaden i dessa spalter av Nils Gösta Sandblad
under rubriken Folkteater i festdräkt (OoB
1944, sid. 497). Vid en återblick på teaterns
första fem arbetsår kan det vara motiverat att
syna festdräkten i sömmarna och att
undersöka huruvida Malmö Stadsteater infriat de
förväntningar som ställts på det
mångom-skrivna, med så många tekniska finesser
utrustade teaterkomplexet.

Vilka var dessa förväntningar? Nils Gösta
Sandblad uttalade i sin artikel den
förhoppningen att den nya teatern skulle förverkliga
demokratins teatertanke att i stor stil förnya
den grekiska folkteaterns idé, vilket skulle ske
med hjälp av de stora tekniska resurser som
30-talets funktionalism utrustat teatern med.
Ragnar Josephson inledde sin recension av
teaterns invigningsföreställning, En
midsommarnattsdröm, med följande ord: »Den som
man mötte först var Thalia själv. Hon stod
i kolossalformat i själva entrén. Men det var
inte den vanliga, inte den grekiska gudinnan
höljd i ädla veck, som man brukar gå förbi
med utmärkt högaktning. Den här var så
översvallande fylld av liv, att det putade ut
på alla kanter, och hennes uppsyn hade en
högst intagande oförskämdhet. De
inströmmande damerna, som ju hade premiär för
sina egna toaletter och sin egen frisyr,
kunde ändå inte låta bli att kasta ett undrande
ögonkast. Skulle teaterhuset bli ett glädjens
hus efter det där fruntimrets smak? Det är
något äventyrligt med konsten, man vet inte
vad den utsätter en för. Ibland håller den sig
till det hävdvunna och allmänt erkända, men
ibland chockerar den en genom att oblygt
framställa ett stycke skälvande naket liv.»
(Sv. D. 24/9—1944). Det visade sig dock snart
att teatern inte kunde infria de stora löftena
och hålla en jämn konstnärlig standard, därför
att den helt enkelt blivit överdimensionerad.

Malmö Stadsteaters ensemble spelar på tre
scener. Stora scenen är otymplig men
ingalunda för stort tilltagen i proportion till en
salong med över 1 600 platser. Intiman var
egentligen bara tänkt som en repetitionslokal
och kan med sina 204 platser inte uppfylla
de krav som ställes på den seen där den
verkliga dramatiken frodas. Sedan 1948 spelar
Malmö Stadsteater även på Södra teatern, en
teatersalong med 572 platser som är belägen
i Nya Folkets hus.

Från början hade man bara tänkt spela
dramatik på stora scenen. Men så mognade
tanken att även knyta en lyrisk ensemble till
teatern, dels därför att man kunde räkna med
Malmöbornas av Hippodromteatern odlade
operettintresse, dels väl även med tanke på
att en teaterbyggnad som denna nödvändiga
gjorde både en dramatisk och lyrisk
verksamhet. Organisationsproblemet löstes inte
särskilt lyckligt. Den dramatiska och lyriska
avdelningen fick var sin chef (Sandro Malmquist
respektive Oscar Winge), och ekonomichefen
(Hartvig Torngren) likställdes med dem. Då
på detta sätt den konstnärliga ledningen inte
samlades hos en person, var slitningar mellan
de båda avdelningarna ofrånkomliga, och
först år 1947, efter Malmquists avgång,
tillsattes en teaterchef med översyn över båda
avdelningarna (Stig Torsslow). Men alltjämt
har teatern två chefer, och teaterchefen
tillhör inte heller teaterstyrelsen.

Vid ritningarna till stora scenen hade man
följt traditionerna från Grosses Schauspielhaus.
Både denna teater och de stora teatrarna i
andra städer, t. ex. i Moskva, kunde
emellertid räkna med en miljonstads teaterintresse.
I Malmö kunde man inte bygga på någon
verklig teatertradition; stadsteaterns
verksamhet inleder ett nytt skede i Malmös
teater-historia. Parallellen med den antika
folkteatern är också oriktig, eftersom spelstilen sedan
antiken undergått avsevärda förändringar.
Genom bl. a. filmens inflytande har publikens

435

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free