- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
436

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Överdimensionerad kretsteater. Återblick på fem år med Malmö Stadsteater. Av Erwin Leiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erwin L e i s e r

Kyrkogårdsscenen ur Hamlet.
Malmö Stadsteater.

krav på psykologisk realism skärpts, och
spelstilen har blivit mera intim. För Malmös
aktuella behov måste därför en salong av denna
storlek anses vara överdimensionerad.
Visserligen kan både seen och salong förminskas,
man behöver ju inte använda hela den
sceniska apparaten bara därför att den finns, men
redan vid invigningsföreställningen skapade
man en viss standard som publiken sedan
vant sig vid. Teaterns dimensioner och det
ekonomiska ansvaret måste givetvis inverka
på repertoarpolitiken, det gäller att finna
pjäser som kommer till sin rätt på denna stora
seen och dessutom kan tänkas fylla hela
salongen. Den lyriska avdelningen behövs helt
enkelt därför att man förr eller senare
kommer att möta stora svårigheter vid pjäsvalet.
Även på Grosses Schauspielhaus spelade man
ju utstyrseloperetter. Det är faktiskt redan
nu ont om pjäser som lämpar sig för denna
stora teater. I längden kan man inte nöja sig
med att bara spela Shakespeare och
Strindberg, och showoperetten är en föråldrad
konstform som t. o. m. amerikanarna håller på att
överge. I sin helhet har scenrymden egentligen
bara kunnat utnyttjas vid
balettprogrammen, eljest har skådespelarna varit tvungna att

agera vid rampen för att göra sig hörda, och
mycken i och för sig spelbar dramatik har
förtunnats och banaliserats på stora scenen.
Detta gäller även för operetter som Orfevs i
underjorden. Först 1947 arbetade man sig
fram till den operettstil som lämpar sig för
stadsteatern och skapade en föreställning av
Tiggarstudenten, som alltjämt får betraktas
som teaterns konstnärligt sett bästa
operettprogram.

Mot detta resonemang om den
överdimensionerade stadsteatern kan man invända att
publiksiffrorna vittnar om ett starkt
teaterintresse i Malmö. Siffrorna är imponerande.
Malmö Stadsteater motsvarar Göteborgs
Stadsteater och Stora teatern i Göteborg
tillsammans. En opera som Carmen gavs 32
gånger med en genomsnittssiffra av 1 179
besökare per föreställning. Gustav Vasa
spelades 42 gånger och sågs i genomsnitt av 1 117
personer per kväll. Dessa siffror visar att
även tyngre program än showoperetter kan
räkna med en stor publik, och tydligen har
teatern under dessa fem år kunnat uppfostra
publiken så att även dramatiken finner
djupare resonans. Operettintresset slår dock alla
rekord. Tiggarstudenten gick 62 gånger och

436

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 18:48:40 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1949/0482.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free