Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Shakespeare som skämtare. Av Helge Kökeritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Kökeritz
kläda den i svensk dräkt. Härför kräves en
vitsmakare av rang, om det nu överhuvud är
möjligt att åstadkomma en lika mångtydig
ordlek på svenska.
Den vågade ordleken var en viktig
ingrediens i Shakespearedramats komiska scener.
Dess existens har länge varit känd, även om
pryda utgivare mestadels förbigått den med
tystnad eller med sedlig rysning givit en vink
om, att en viss passus sannolikt hade en
»inde-licate» undermening. Vad man emellertid
inte vetat om, är, att Shakespearetexten
rymmer en massa sådana ordlekar, som endast
filologen av facket kan återställa i
ursprungligt skick. Hans uppgift blir i mångt
och mycket lik konservatorns, som under
medeltidskyrkans sedesamma puts knackar
fram livfulla, färgstarka scener av stundom
ganska jordbunden karaktär. Att kunna göra
detsamma med Shakespeares dramer är inte
endast en tjusning i och för sig, det är, synes det
mig, en icke alldeles föraktlig kulturuppgift
448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
